Long time no see....

Det var ett tag sedan jag skrev något men jag har varit inne och tittat bland er andra….

Huden är helt läkt och så förblivit, gjort lapptest för penicillinet jag fick men det gav inget utslag så allt då de är säkra på att detta var medicinutlöst så faller det på den nya psykofarmaka jag fick som boven. Ärren efter det finns kvar och kommer nog så förbli och jag har fortfarande inte fått tillbaka beröringskänslan på rumpan så vi får se.
Jag har nu fått påbörja biologisk behandling vilket inte gett mig illamående men måste fortsätta med cellgifter 3–4 månader till under övergången.

Jag har sedan någon månad lagt om min kost fullständigt och tänkt om och valt en diet som ska hålla blodsockret på en jämnare nivå och så här långt har jag bara dumpat en gång där planering och intag sprack komplett för en måltid…
Det tog ett tag att komma in, få det att fungera samt göra det till mig och något som fungerar, den sista veckan har de flesta pusselbitarna hittat på plats och det har fungerat kostmässigt. Sedan har det tyvärr slunkit ner lite snacks på kvällarna för suget kommande av vanor och känslor har det inte gjort så mycket på en men tiden är ung och jag har inte ätit något med socker på 10 dagar så det finns hopp.
det fröjer ett tag innan jag utvärdera det för det är först när jag börjar gå ned ordentligt som jag kommer få se bukspottskörteln respons på detta och om det låga blodsockret kommer tillbaka men den är förstörd av vikten så den producerar ju vid viktnedgång ut för mycket insulin och det märker jag inte av ännu...

Jag har ju gjort en träningsresa på gymmet där man fick träffa en instruktör 4 ggr för att hitta en stabil grund med övningar och genomgång och dit nådde jag tidigare i vintras. Det fanns en fortsättning på den i form av workshops som sker i grupp med PT vilket jag givetvis signade upp mig för och var lite smått nervös för med tanke på min vikt och utseende. Denna träff var idag och vi var bara 2 som anmält intresse men den andra dök inte upp så jag fick helt plötsligt 45 minuter ensam med en PT så det blev utefter mig då. Jag insåg dock att nu för att klara en övning för en muskelgrupp så krävs stabilitet från resten av kroppen men puls mm
Träning resan har givetvis vartefter krävt mer och mer vartefter utvecklingen skett men jag tycker det varit väldigt roligt och stimulerande så jag finner det roligt att träna (även om psyket jobbar emot).
PT sa att övningarna som görs numera sedan förra steget kräver mycket av musklerna så hon tyckte jag skulle mäta mig en del också och inte stirra mig blind på vågen för min träning sätter kroppen ordentligt i förbränning men jag bygger också mycket muskler som jag tränar numera.
Mina 45 minuter var guld värd för framtiden….

Vågen visade -0,6 denna vecka vilket inte är mycket men ett minus och jag tänker på vad jag syndat med och vad PT sa. Maken tycker jag blivit mindre att hålla om så får väl gotta mig i det...