Äta för sig själv eller i sällskap..
Med insikten av att det nog alltid är såhär för mig - att jag har lättare att vara mig själv när jag också är för mig själv - fick mig att komma på några situationer då jag är så mån om att bli uppskattad och omtyckt att jag hellre valt att göra som mitt sällskap gör eller vill, än lyssnat på min egen magkänsla.
Exempel 1: Middag med pojkvännen
-Jag/han kan många gånger fördela maten på tallriken lika, trots att han är både mkt längre och större än mig och vi behöver olika tallriksmodeller.
-Alternativt att jag tar lika mycket som honom, för att "det ser ju så gott ut".
-Eller att jag tar lika mycket som honom, för att jag känner mig dålig om jag inte klarar av att äta lika mycket.
-Eller den här, har vi delat på middagskostnaden vill ju jag ha lika mycket av maten. Inte för att jag är snål, utan för att jag är oerhört begränsad rent ekonomiskt medan han jobbar heltid. (Till hans cred så jodå, han brukar betala så det går jämnt upp i relation till våra inkomster. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en snåljåp ^^).
Exempel 2: Godis- eller fikasugen tjejkompis
Jag är i sällskap med en tjejkompis som plötsligt blir fikasugen. Hon föreslår därför att vi sätter oss på ett mysigt café där de har "världens godaste kladdkaka". (Typ).
-På ren automatik säger jag "visst" och hakar på, utan att känna efter om jag är det minsta sugen.
-För jag tänker inte längre och föreslår att vi gör något annat först, för att bygga upp en hunger och istället sen äter ordentlig middag ihop -och därför skippar onödiga kalorier innan middagen. "Då kanske jag låter tråkig.."
-Eller mest sannolikt så tar även jag en kladdkake-bit för att 1) "är den verkligen världens godaste måste jag ju prova" eller för att 2) jag kanske ångrar mig när hon väl sitter där och njuter av sin så det är lika bra att passa på när man ändå står i kö eller så för att 3) jag inte vill riskera att hon får dåligt samvete för att hon köper något mumsigt medan jag kanske väljer enbart att smutta på mitt te. Jag vill ju inte att hon ska må dåligt över sitt val, så väljer därför att sympatiäta med henne.
Exempel 3: Bortbjuden på middag
För det första behöver man jonglera fördrinken med aptitretarna. Inte för många av något av dem, så man får i sig för mycket redan innan middagen.
För det andra ska man ta tillräckligt mycket av maten så värden/värdinnan/värdparet känner sig uppskattade men samtidigt inte för lite så man 1) äter upp snabbare än alla andra trots att man försöker sinka eller för att man 2) riskerar sitta hungrig resten av kvällen och istället stoppar i sig onödigt mycket godsaker efter middagen eller "syndar" och 3) ber om en andra portion -vilket förmodligen blir löjligt mycket mer än vad man hade tänkt sig, och man måste ju äta upp. (Återigen, visa uppskattning).
För det tredje ska man hålla en karismatisk balansgång mellan en inre konversation med sig själv så man hinner känna efter och samtidigt kunna konversera med sitt bordssällskap.
För det fjärde är det inte bara middagen och sedan en livsfarlig efterrätt som man utmanas med -för visst känns det tråkigt att vara den som tackar nej till efterrätten sådär på en lördag? När man faktiskt ändå är bortbjuden och har satt på sig finaste skruden? Då kan man väl få unna sig? Nejdå, utan efter efterrätten kommer ju den största utmaningen; snacksen.. o drinkarna.
Pust.. det här kanske jag är ensam om att tänka och uppleva i sällskap med andra. Men må så vara, är man van vid ett visst beteende är det lätt att fortsätta så. Men insikten har gjort att jag nu försöker ändra på det. Inte lyssna på vad alla andra andra vill, eller göra vad jag tror de vill att jag ska göra. Utan vara min egen och bli omtyckt för det! Men då behöver jag börja med att ta reda på vem jag är, och vad jag vill, precis som jag gör nu med maten eftersom jag väljer att äta för mig själv. Och det känns som en bra början, för snart blir det ju säkert en middagsbjudning.. ;)
Kommentarer
-
tack för dina fina ord :) dom värmer, ska du veta.. ja, klart det kommer stunder som är svåra :/ jag har en målbild, men det känns som den är VÄLDIGT långt bort. jag rör mig mycket på jobbet men det är ju inget jag känner ger något, för jag blir inte svettig. jobbar inom hemtjänsten och springer mycket i trappor fram och tillbaka i byggnaderna vi jobbar i. men vill få igång mig själv på morgonen, ta mig ut innan jobbet på en långpromenad med hundarna.. men jag är världens mest trötta människa på morgonen :) tack för all pepp :) jag ska hjälpa dig med :D
-
klockrent! jag skulle kunna skrivit det själv, jag är lika dan, är ja ensam äter jag som man "ska" eller ganska nyttigt i lagom mängd men så fort jag befinner mg i närheten eller hos killen så bara... ja men va *** nu kör vi nu äter ja som han=) det är ju bara en gång och två och tre;) äter han chips o godis,, ja då gör ja lika dant. Mycket roligare att äta 2 juh... Han har oxå förmågan att äta mycket eftersom han är lite större än mig, inget konstigt då han är kille=) ibland blir jag förundrad över vart allt tar vägen=/ ? jaja...va jag babblar haha...=)
Logga in för att skriva en kommentar.