Back on track
Trots denna positiva utveckling sitter jag här och tänker på en situation som hände tidigare i veckan, och som ni kanske kan hjälpa mig med? Eller bara känner igen er i?
Jag träffade nämligen en kompis i måndags som i sen födelsedagspresent till mig ville bjuda på brunch eller middag. Mitt förslag -efter ha dragit ut på det- var att vi istället skulle hitta på något, av typen teater eller bio (allt för att inte bli bjuden på mat)! Givetvis gick hon med på detta men när vi väl var på bion så fann vi ingen film som var sevärd så det blev ett presentkort till mig. Jag var jättenöjd men hon ville bjuda på något mer, lite mer prisvärt. Såå... visst blev det en fika. En onyttig sådan. Hon blängde t.o.m lite hastigt på mig när jag "bara" beställde en mineralvatten till min chokladkaka men sa inget.
Min kompis -precis som den stora majoriteten av vänner och bekantskaper jag har- är smal. Hon är faktiskt underviktig och har ett BMI på... tja, typ 18. Hon har alltid varit nojjig över att gå upp i vikt även om det inte är något uttalat problem. (Tidigare i sina yngre dagar hade hon lite problem, men vilken tjej hade inte det)? Hur som helst, som med ALLA mina kompisar vill jag inte missunna henne att ta en kanelbulle eller bakelse till sitt kaffe bara för att jag väljer att inte göra det. Men jag vet, av erfarenhet att om inte jag tar en bulle så gör inte hon det heller för då känner hon sig så "vräkig". (Jag visste också sedan innan att hon var hungrig medan jag å andra sidan inte var det eftersom jag hade förberett mig och ätit mellanmål hemma innan vi sågs).
Så blev det som sagt ett onödigt intag av kalorier som jag gärna hade sett blivit spenderade -eller sparade- på annat sätt den dagen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den känsla av skuld och dåligt samvete som jag får när jag ideligen hamnar i sånahär situationer. För det händer frekvent, och har alltid gjort under hela min uppväxt vilket är en stor bidragande faktor till varför jag ser ut som jag gör och mår som jag mår idag.
Kommentarer
-
Jag känner också igen mig - inte bara bland vänner utan även med framförallt min sambos familj (med min familj kan jag säga precis vad jag vill, tycker o tänker). Jag växlar lite mellan hur jag hanterar situationen. Ibland känner jag inte för att äta onyttigt o känner mig stark i det, då står jag fast. Ibland känner jag att jag vill äta för att jag vill kunna njuta med vänner - och då äter jag. Sen är det de där andra gångerna då jag inte vill äta, men inte riktigt orkar säga det eller stå fast vid det. Då brukar jag försöka styra så att det finns nyttigare alternativ - tex om vi ska ut o äta så kan jag propagera för sushi, om vi ska fika kan jag säga att jag är lite småhungrig o välja en räksallad istället, alltid välja te/bryggt kaffe istället för nåt med mjölk osv. Då märks det inte att jag kör mitt race utan jag "tar vad jag känner för".
Logga in för att skriva en kommentar.