Vad negativa tankar kan göra med en..
Egentligen skulle jag ha tränat idag. Jag hade förberett mig till tusen (trots en gnagande nervositet). Vilat ordentligt, ätit ordentligt, druckit ordentligt. Satt på mig träningskläderna, svettbandet och pulsklockan redo att bege mig!
Men så hände det.. Min nervositet tog över och blev till ångest jag inte kunde övervinna. Sittandes ombytt på soffkanten stirrade jag ut i luften medan alla mina negativa tankar glupskt åt upp mig inombords. "Du måste springa ikväll, tänk på pizzan du satte i dig igår för att du visste att du skulle träna nu", "du klarar aldrig springa den sträckan du har tänkt, du kommer behöva ge upp innan du ens är halvvägs", "springer du inte nu, kan du lika gärna skita i ditt träningsschema överhuvudtaget". Helt urholkad av uppgivna och ångestfyllda tankar märkte jag tillslut att det plötsligt hade börjat mörkna, tankarna hade fått mig att ge upp. De hade ju ändå rätt, inte tusan skulle jag orka. Inte tusan är jag nå bra på att springa, det är ju faktiskt inte min typ av sport. Inte tusan kommer jag någonsin lyckas med att springa vare sig längre eller snabbare med den misslyckade, tjocka kropp jag har. Det är lika bra att inse det.. Jag kommer förbli den enda mulliga tjejen i kompisgänget som jag alltid varit. Jag kommer förbli den där tjejen som folk är glada över att inte vara..
Så.. jag bytte sakta om och nu sitter jag här gömd i mina för myskläder, miserabel. Fan.
Kommentarer
-
Det är alldeles för lätt tyvärr att negativa tankar vinner över en. Jag har börjat lära mig så smått att förlåta mig själv när de vinner. Jag är inte en sämre människa för att jag inte gör det jag tänkt! Du har alla nya chanser i världen att ge dig ut en sväng, kanske en morgonrunda innan frukost imorn? Och går det trögt att springa kan du gå, jag brukar försöka tänka att det inte är att ge upp utan att även promenad är motion och att jag ändå varit duktig som kommit ut! Peppkramar
-
hejsan! det där känner jag ingen, det hände mig i mars skulle gå till gymmet möta mammsen där men jag bara satte mig på stolen och kom ingenstans visste varken ut eller in om vad man skulle göra. Men nu har jag inge problem igen har nog hitta nu mina 2 timmar promenader som jag går varje dag och som jag trivs med och sen ska jag nog börja gå till gymmet nu i slutet av denna månad tänkte jag mig. hoppas det ordnar sig för dig pepp pepp
-
Har hänt mig många gånger med Gymet här på hemmaplan år jag med i en grupp med personer jag inte tål Tränar på gym i stan nu med och älskar att träna även om det är jobbigt Man har inte tränat många veckor heller Har ett träningsschema jag följer Sen gör jag annat men det är kul Tog en träningsfri vecka med för jag var helt konstig efter första träningspasset själv
Logga in för att skriva en kommentar.