En plattå...

Som alla vet hamnar man ibland på plattåer då man försöker gå ner i vikt och det är precis vad jag har gjort sedan flera veckor tillbaka. Som jag tidigare har skrivit så brukar mina viktminskningsförsök börja med några kilo upp i början för att sedan sakta, sakta ta mig nedåt. Med sakta menar jag som absolut bäst 0,5 kg i veckan. Denna gånga startade jag med 4 kg ner redan första veckan och andra veckan fortsatte viktnedgången och jag var inte bara förvånad utan också väldigt stolt och taggad att fortsätta få dessa resultat. Jag tänkte att jag kanske kan ta mina barn till stranden den här sommaren, 3 åring har ju också rätt att lära känna vattnet men se så blir det nog inte ändå! Från vecka tre har jag i princip stått helt stilla. Jag har gått ner lite i omfång men inte i vikt. Tidigt bestämde jag mig för att vikten inte ska påverka mig utan att jag ska fortsätta på den inkörda banan så kommer jag gå ner av bara farten vad tiden lider. Men problemet är att tiden inte har börjat lida än och jag känner mig modlös, ledsen, förtvivlad och fet. Jag tog ett kort på mig och dottern idag, det tillhör verkligen ovanligheterna att jag blir med på kort för det gör mig bara så himla ledsen men idag tog jag alltså ett kort på oss vilket jag innerligt ångrar. Vi skulle shoppa kläder och jag klarade helt enkelt inte av det. Så länge jag är fet klarar jag inte av att unna mig några kläder. Detta leder givetvis till en himla massa bråk och tjafs här hemma för köper man inga kläder så har man tillslut ingenting att ta på sig och det är precis i den sitsen jag befinner mig nu. Vart leder då detta? Jo, jag känner ju att det absolut inte spelar någon roll om jag kämpar med att väga maten och göra den så nyttig som möjligt. Jag tänker givetvis att jag lika gärna kan sitta och trycka i mig en massa god mat och annat som gärna vill passera mina smaklökar för jag är och förblir ju lika fet för det. Sedan jag började med dagboken för några veckor sedan så har jag börjat motionera regelbundet flera gånger i veckan. Jag blandar mellan stavgång och cykling för att inte tråka ut mig. En gång tidigare har det verkligen gått bra för mig, det var under en tid då jag var långtidssjukskriven pga en graviditetskomplikation. Jag gick hos sjukgymnast och tränade 2-3 gånger i veckan och på hennes inrådan började jag på viktväktarna, i övrigt gick jag även på gymmet 2 gånger i veckan. Jag tränade på heltid helt enkelt och det gav resultat. Det var då jag gick ner ända upp mot 0,5 kg i veckan. De på viktväktarna kunde inte tro att jag följde deras program för om man gör det så går man ner mer i vikt. Inte nog med att jag kämpade på med mat och träning, jag fick sitta och försvara mig också inför hela gruppen varför jag inte gick ner lika snabbt som alla andra. Det var inte kul och det ledde till att jag inte nådde mina mål och jag fullföljde därmed inte hela programmet där man lär sig att behålla den vikt man nått. Simsalabim, här är jag återigen fet och ful... Behöver jag säga att jag är LESS PÅ ATT VARA FET OCH LESS PÅ ATT BANTA!!!

Bigannas blogg

En plattå...

Kommentarer