icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har ett jobb jag trivs med och en livsstil jag gillar. Tyvärr ingår det alltför ofta ganska många kalorier i denna livsstil, vilket förklarar varför jag är här. Är en person som lätt äter för mycket när jag inte mår bra, och efter ett stressigt år både på det personliga- och det professionella planet så har jag nu insett att det är hög tid att ta tag i viktminskningen igen.

Nu är det nya, fräscha tag som gäller. Jag vet ju att jag kan, och denna gången ska jag inte bara gå ner mina överflödiga kilon, de ska stanna borta också efter att jag slutat med viktminskningen.

(Nej, jag bor inte i Ale).
26 december 2013 23:09
4

Självvald ensamhet. Varning! Lång text! :)

Skrev ett inlägg i en utmärkt grupp som jag är medlem i här på MD. Känner att jag gärna vill dela med mig av detta.. profilbild skrivet av: BillieL 2013-12-26 22:01:28 Jag har en lite ambivalent inställning till julfirandet. Under min uppväxt firade vi jul med extra allt. Det var grannar som var tomtar, hur mycket mat som helst och massor av presenter. Släkten träffades, oftast hemma hos oss eftersom min far lagade otroligt god julmat. Leverkorv, leverpastej, brunkål, köttbullar, vörtbröd, korvar.. Hur mycket som helst. I och för sig var det bara under julen han lagade mat men han gjorde verkligen en insats då :) Jag var (är) enda arnet och fick göra allt jag ville. Jag var liiite bortskämd. (Men jag hävdar att det blivit en bra människa av mig ändå ;) ). Men efter det att min far gick bort blev jularna aldrig detsamma. Jag bodde utomlands ett tag, och när jag kom hem igen hade min mor börjat uppvisa tecken på demens. Min dåvarande make är inte svenska och hade inte alls de traditioner som vi har här, och min mor orkade inte fira jul i stora sällskap. Så under flera år var det bara jag, dåvarande maken och min mor. Vi hade det visserligen väldigt mysigt men det va ju inte samma sak. Och sedan fick min mor flytta in på ett demensboende. Inget roligt alls. Och 2002 (mitt annus horribiles) gick min mor bort dagarna innan jul. Begravningen var den 27 december. Under 2002 lyckades jag också med att bli av med migg jobb pga arbetsbrist (för få studenter), gå igenom två större operationer och slutligen skilja mig från min man. Sedan dess har jag haft väldigt svårt för julfirande. Det är inte förrän de senaste åren som jag släppt in två tomtar i mitt hem, för övrigt har det inte julpyntats. Jo, jag har satt upp advenstljusstakar etc men det är mest för ljuset. Jag har firat jul några gånger med släkten i Stockholm, men det är en rätt utmattande upplevelse så nu väljer jag att var själv på julafton. Exmaken kommer visserligen hit och äter mat men det beror på att jag är bättre på att laga mat än vad han är ;) Jag är inte lika negitv till julen som jag har varit, men jag har en bra bit att gå innan jag klan fira jul på ett "normalt" sätt igen. Och det får mig att reflektera över det här med att vara själv under julen. Jag vet inte hur många gånger jag fått kommentarer om hur synd det är om mig som är ensam på julen. att jag valt det själv tycks inte gå fram. Det irriterar mig att folk tycker synd om mig pga ett val jag gjort. Jag har ju förmånen att faktiskt helt kunna välja hur jag firar/inte firar jul. Men om man inte följer konventionerna så är det tydligen synd om en. Jag har fått samma respons när jag säger att jag är ensamstående. Jag VILL inte ha en relation just nu. Det är inte så att jag aktivt undviker det, och om jag träffar prinsen på sin vita springare så är det helt ok också. Men just nu är jag nöjd med att vara singel. Sådana här saker irriterar mig något enormt. Jag har full förståelse för att människor som inte vill vara ensamma under julen (eller vara singlar) tycker att detta är en jobbig tid. Men för mig är det vilsamt att få sova hur mycket jag vill, äta vad och när jag vill och titta på hur många konstiga dokumentärer på TV som jag vill. Vad jag INTE vill är att andra ska tycka synd om mig.. På tal om sova så har jag gjort det. Mycket. Jag har räknat ut att jag i snitt sovit 10 timmar om dygnet sedan i lördags. Jag tror visst att min kropp försöker säga mig något :) Maten har gått... sådär. Jag tror att jag gått upp i vikt sedan decembers början, men med tanke på hur hösten varit så kan jag acceptera det fast det svider lite att se en ökning av vikt istället för en minskning. De senaste dagarna har jag börjat smygträna lite. Jag kallar det för smygträning för jag vågar inte satsa riktigt på träningen ännu eftersom jag är rädd att jag ska bli sjuk igen då. Men långsamt, långsamt bygger jag upp min ork. Kanske jag till och med vågar mig iväg till gymmet nästa vecka? Jag får se.. Men nu ska jag försöka sova i vettig tid. Imorgon ska jag uträtta en massa ärenden. Inte minst hämta beställda böcker på biblioteket. Jag frossar i böcker..

Kommentarer

  • 26 december 2013 23:36
    Jag har egentligen inte förstått denna hysteri med julen. För min del måste jag säga att denna jul var bland de tråkigaste jag haft. Fast vi var 5 personer här. Det var inget fel på maten eller sällskapet. Det var bara det att julfirandet inte infann sig. Man känner av kanske att det var sista julen vi nog firar tillsammans. Jag har inte alltid varit hemma och firat och vi kan t ex bestämma att den 27 dec är julafton om vi vill det - det har hänt!. Och jag är inget fan av julmat heller. När jag var liten var det en halv oxe och en helgris som skulle tillredas så det har jag sysslat med sedan jag var 9 år. Jo, jag kan både stycka, stoppa och tillreda. Jag undrar hur våra framtida jular kommer att se ut i sverige. Kommer vi mer och mer lämna detta med julfirandet och vad kommer att fortsätta - kanske är Kalle och Co och skinkan det enda som är kvar om 10 år. Jag har inte sett en gran på 20 år i detta hem om ens det. Säkert 30 år sedan. Tomten flyttade för länge sedan. Det var väl brist på gröt skulle jag tro. Varje år försöker jag leka tomte i dess ställe men det blir ett allt mer ansträngt tjoho finns det några snälla barn. Ingen vill leka leken längre. Och fira hos andra avskyr jag. Jag hatar att man måste kompromissa att var vi hos dig förrra julen så måste vi vara hos mig nästa etc. Jag jag varken ned elelr upp under julen. Inte ett gram. Kanske var det så att julmaten inte längre smakade, kanske fick den inte längre plats. Kanske var det med dieten som satte stopp- ändå försökte jag äta så mycket jag kunde. Så jag tycker inte att du borde få kommentarer av folk. skit i vad folk säger till dig om jul. Det är du som skall må bra och du bestämmer själv hur du vill ha den, ensam eller i grupp. Det är inget fel med att sitta själv varken på julafton, midsommar, påsk eller nyårsafton, så länge man själv tycker om det. Det blir tragiskt först när man vill ha sällskap och ingen kommer.
  • 27 december 2013 11:26
    Donnina
    BillieL och Mamselle, så bra ni uttrycker vad jag också känner! Ha det gott och ha ett bra slut på 2013 !
  • 27 december 2013 11:35
    Skönt att vi är flera som tycker så här. Jag trodde jag var onormal:-)
  • 27 december 2013 14:57
    Flisen44
    Det finns fler som inte tycker om julen, för mig är den förenad med ångest pga tråkiga händelser vid juletid. Jag sitter gärna ensam på julafton, men som med er andra är det omgivningen som tycker illa vara. Årets julafton blev jag bjuden till goda vänner iofs trevligt, men det var skönt att krya upp i fåtöljen ensam hemma efteråt

Logga in för att skriva en kommentar.