Skrädmjölsgröt och depp.
Provade skrädmjölsgröt till frukost idag. Fick nog inte till rätt konstistens och hade i för mkt salt också. Men jag ska prova den igen. Toppade med hemlagad vaniljäppelmos (nam) färska björnbär, uppvispad grädde och hackade mandlar.
I övrigt är jag nog deprimerad. Jag är konstant stressad över världens otäckheter, jobba känns meningslöst, iaf ytliga jobb. Jag vet inte vad jag ska utbilda mig till och detta mörker som redan börjar runt 15 och vaggar in skogen i svärta. Vore det inte för roliga serier, (kan äntligen fokusera på dem) min älskade sambo som är underbar genom att bara finnas till och vår hund. Vår roliga, tokiga, superduktiga prupprumpa <3 Om det inte vore för dessa tre, så vet jag inte vad. Man kanske inte kan fokusera på något som ändå är bra om man är deppig. Jag vet inte.
Kommentarer
-
Åh jag känner igen mig <3 Världen känns så oerhört otäck ibland... Min psykolog sa till mig: "Det finns mycket ondska och grymhet i världen, men det finns alltid mer godhet. Godheten väger alltid över, annars skulle världen gå under, så är det bara." Jag tror hon har rätt. Hoppas du mår bättre snart!
-
Åh.. <3 Det är bara det att det redan känns som om världen är på väg att störta. Så många människor som lider och dör varje sekund. Rädda och sjuka. Utdöende djur och skövlade hem. Vårt vackra Sverige som håller på att gå i bitar. Jag blir så ledsen, så himla ledsen bara! Hur ska man kunna njuta av det som är vackert när man blir påmind om de som saknar det.
-
Jo visst är det svårt... men tänk på att vi bara får höra de dåliga grejerna via media. All kärlek och godhet finns där också, men vi ser den bara hos våra allra närmaste - som i sambon och hunden. I tidningar och på tv hör vi aldrig om detta och därför kan det kännas som att det inte finns något bra utanför vår egen trygga sfär. Godhet, medmänsklighet och kärlek har inget nyhetsvärde tyvärr.
-
Detta vet jag, jag valde därför att kasta ut tvn redan 2004. Och i år valde jag skogen, du vet när man verkligen säger, jag tar mitt pack och flyttar ut i skogen. Men ändå, man kan ju inte fly. Jag är omgiven av kärlek men jag måste ändå tampas med mig själv. Som så många andra. Tackar ödmjukast för dina värmande kommentarer!
Logga in för att skriva en kommentar.