icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
35-årig tvåbarnsmamma som vill komma ner de sista trivselkilona. Saknar oftast motivation och är en periodare när det gäller kost och träning.

Är av naturen lat och bekväm. :)
13 juni 2011 11:14
6

Ha! Det var dömt att misslyckas...

Skulle ju köra igång med GI/LCHF i fredags, som direkt tog vändningen in på LCHF. Gick fin-fint, varken drack eller åt en enda kolhydrat på lördagens 40-årsfest. Gick ner 2,5 kilo på 3 dagar (mest vatten ja...). Sen... Dag tre, när kolhydratreserven tog slut och jag kom in i ketosen... Förra gången jag körde LCHF kunde jag inte ens stå upp dag tre, bara darrade och kallsvettades, men det gick över efter ett halvt äpple. Men igår ville det inte gå över, jag var helt off och darrig med en huvudvärk från hell. Jag VET att det går över, men framåt eftermiddagen bestämde jag mig för att ge upp LCHF. Bara tanken på en fet baconomelett fick mig att må illa. Ägg och smör, ingen frukt, inga jordgubbar, ingen glass på stranden, nä, det funkar inte för mig! Jag slutade ju äta LCHF förra gången eftersom jag tappade all matlust, ville inte äta till slut. All matglädje försvann. Dessutom var jag matt i flera veckor och det FUNKAR inte på jobbet. Jag klarar ju faktiskt kolhydrater egentligen, vete fanken varför jag skulle ge mig in på LCHF... Så igår bestämde jag mig för en mer hållbar diet/livsstil. Åt carbonara med tomat- och paprikasallad istället för övriga familjens pasta och avslutade kvällen med choklad och lite godis. :P Var så lycklig så, ingen ångest över sötsakerna alls. Kalorimässigt hamnade jag på minus, så det var helt okej. Surdegssmörgås med ost och paprika till frukost, mår prima nu. Huvudet är skarpt och kroppen alert. Inget sötsug, ingen bubblig mage. Inget har hänt på vågen sen igår heller. Trodde jag skulle lägga på mig en massa vatten igen när jag brutit ketosen. Men det kommer väl snart. Men nu ska jag räkna lite kalorier, äta åt GI-hållet och unna mig någon godsak då och då för att inte känna att jag försakar något, då går det åt pipsvängen direkt. Och främst äta TILLRÄCKLIGT, i min iver och otålighet så har jag ätit alldeles för lite, vilket har gjort mig mer sugen istället. Nu har jag ju dessutom börjat gå till jobbet, och powerwalkar hem, så det ger ca 300 kcal förbränning varje dag. BALANS är nyckelordet. Tänk, det här vet jag ju redan! Jag har ju gjort det förr, trillade av och hittade inte dit igen, tog en omväg via ett gäng strikta dieter som inte funkar för mig och hittade till slut hem igen... Och det viktigaste av allt: Det är en sak som jag inte haft möjlighet till de senaste veckorna - MUSIK! Musik gör mig glad, positiv och peppad. Särskilt mina favvisar 30 seconds to mars, vars musik får mig att glömma alla hinder, se världen i ett större perspektiv och se den jag verkligen är. :) Och främst: det håller sötsuget borta. :P

Kommentarer

  • 13 juni 2011 11:30
    Jag tror du har hittat knepet - ett sätt som känns rätt för dig! För alla är vi ju olika! Själv måste jag få äta "normalt" och av allt, annars orkar jag inte med att leva ett normalt liv. Jag har mer som utmaning att hålla mig ifrån alltför mycket sötsaker och andra onyttigheter :-)
  • 13 juni 2011 11:47
    Precis! Det är nog lätt att ha lite för bråttom när man ska ner i vikt och då tar till drastiska metoder som ger bakslag istället. Ofta kommer man på att "Oj, jag ska på 50-årskalas nästa vecka och behöver gå ner 5 kilo till dess", vilket i slutändan betyder att man har gått upp nåt kilo när dieten havererat... :P Men du har så rätt, man ska testa vad som funkar för en själv. LCHF funkade rent tekniskt, jag gick ju ner i vikt, men jag gillar mat och matlagning och tyckte livet blev bra trist utan matlust... :)
  • 13 juni 2011 11:50
    Går säkert bra vad du än äter bara du ser på in och ut. Ja du kan ju detta. Som du själv säger så klarar ju du av en del kolisar. Lycka till
  • 13 juni 2011 12:03
    Tack! Ja, bara jag tar det lite lugnare och fokuserar på att må bra istället för att späka mig så ska detta fungera. Har ju bara 5 kilo att gå ner (dock de segaste av dem alla) och då är det kanske lätt att falla för löften om "6 kilo på 14 dagar" och andra myter. Trots bättre vetande... :P
  • 13 juni 2011 12:19
    Bättre gå ner lite och kunna behålla vikten än att lura sig själv.
  • 13 juni 2011 12:20
    Exakt! *tummen upp* :)

Logga in för att skriva en kommentar.