Morr...

... och här sitter jag och har just tryckt i mig ett halvt påskägg som barnen glömt att de hade (de har två kvar, så det går ingen nöd på dem..;)) och har ÅNGEST nu! Varför åt jag det? Nej, nu måste det vara nog. Imorgon är det jobb igen och då är det lättare att hålla sig på banan, men det är ju hemma som det är svårt... Funderar på om jag ska LCHF:a ett tag igen, men jag får ju sån jäkla trist andedräkt och det funkar inte när man står och hänger över någons axel och hjälper med ett datorproblem. Då storknar de väl... GI kanske funkar, måste få äta nån potatis och frukt lite då och då. Men mannen lagar middag och det blir sällan nyttig mat, mest sånt som barnen vill ha: pannkakor, makaroner, korv och sånt... Pulver funkar ju ibland, men det är så svårt att sitta vid bordet och förklara för två barn att mamma antingen inte äter middag just då eller sitter och dricker "O`boy" som de ser det... Att hela familjen sitter samlad vid middagsbordet är så viktigt, mina barn kan vara lite kinkiga med maten och då är det ännu viktigare att man föregår med gott exempel och äter middag tillsammans. *suck* Ja, på något sätt får jag lösa det helt enkelt. För jag MÅSTE ner i vikt nu. Har just fått ett superbra jobb som kräver lite självförtroende, och det är dessutom mycket resande på konferenser och för möten där jag måste känna mig lite proffsig. Jag är ju lönnfet, många tror att jag har small i storlek eftersom överkroppen är ganska liten, men jag har 42 på byxor! Jäkla jätterumpa och fetlår man måste ha... Skulle köpa nya kläder till nya jobbet för att boosta självförtroendet, provade 15 par byxor men INGA satt bra. Antingen för stora i midjan eller för små runt baken. Eller så fastnade de på fetlåren... Ska det vara så jäkla svårt!! :( Gick hem med hängande huvud och kände mig värdelös. Och tröståt...

Bubbels blogg

Morr...

Kommentarer