Deppig....

Trots att jag är ganska så kostkunnig, har någorlunda bra kaloriräkning och intresserar mig för allt som har med hälsa att göra, så har ändå matdagboken inneburit ett uppvaknande för mig. Det är så lätt att "ignorera" kalorier när man inte räknar dem. Låtsas som om de inte finns, som om den där morotskakan jag proppade i mig efter lunch tog en genväg ut ur min mage och inte räknas. Tyvärr är det inte så. Och man måste vara ärlig, både mot mig själv och för er. Ibland kan jag känna att jag verkligen drar mig för att skriva i vad jag har ätit. För jag blir så besviken på mig själv, det var ju verkligen inte vad jag ville, att äta det där onödiga. Jag vet så väl att det förstör för mig själv och ofta njuter jag inte ens när jag äter något "onyttigt". Ändå envisas min kropp med att övertyga mig. Gång på gång. Tack vare matdagboken, och alla er andra medlemmar som gör det så trevligt att gå in här, vill man ändå fortsätta peppa. Och jag är verkligen peppad, bara det att jag kommer på fel spår då och då. Och tack matdagboken för att du aldrig ljuger, för att du visar den bittra sanningen. För den behöver vi för att orka förbättras.

Carriess blogg

Deppig....

Kommentarer