saknar den tiden :(
Kommentarer
-
Vår yngste son, snart 22, flyttade hemifrån för två veckor sedan. Vår 24-åring flyttade för snart 2 år sedan. När den äldste flyttade kändes det bara bra och han och hans flickvän bor bara ett stenkast från oss. Dessutom kommer han hit med sin hund ibland som är hos oss vissa dagar i veckan. Den yngste flyttade ett par mil härifrån, inte så långt men ändå... När nu bägge har flyttat ut kändes det både bra och vemodigt. Nu har jag nog aldrig varit en hönsmamma direkt, grabbarna har fått ta mycket ansvar, de har fått sköta sin egen tvätt sedan de gick på högstadiet (vilket har imponerar på deras flickvänner och deras föräldrar)etc. Jag bor inte ensam utan det är gubben min och jag samt 2 hundar. Vi är dessutom hemma på heltid eftersom jag blev uppsagd i somras och gubben min gick i förtida pension i höstas. Men jag har haft många nostalgitripper senaste veckorna kan jag lova dig, fast inte vemodiga utan mer med glädje.
-
Min 19 åring och 17 åring bor fortfarande hemma men jag har redan börjat få nostalgitripper. "-Där får du för att du uppfostrat dem till självständiga ungdomar som klarar sig själva."säger min syrra med ett leende och en blinkning när jag suckar och saknar närheten vi hade när de var småsmulor. Jag tycker ju att det är bra att dom är självständiga och trygga men blir orolig när dom ska ut i stora stygga världen och jag inte kan skydda dom... Saknar min lilla som kom och lindade sin smala "varmkorvsarmar" runt min hals och viskade att hon "äjjskaj dej mamma" och lillgrabben som alltid sken som en sol på morgonen när han dök ner i min säng och sa att "nu mamma är det morgon och vi måste ju äta frukost..."kl 5 ;) Tacksam för all tid jag haft och har med mina älskade barn <3
Logga in för att skriva en kommentar.