icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej,
Alla glada där ute, Igår blev jag + medlem. inser nu hur mycket bättre det är att föra matdagbok och sen, alla trevliga, hjälpsamma människor man träffar här. Ett tag trodde jag att jag var ensam i världen med vikt problem och sockerberoende och allt va det innebär, men vi är många och tillsammans kan vi kanske förändra och hjälpa många på vägen. Många ser mig som en social, trevlig, snäll människa. Det många inte vet är hur ensam och isolerad jag har känt mig..så många år ..hatat min kropp..mitt ät beroende..så många nätter som jag har legat sömnlös och undrat..varför?..varför!? men idag vet jag bättre och LCHQ har varit min räddning. Sakta men säker börjar jag bli hel igen..sover bättre och min energi har kommit tillbaka..vill gå ner några kg..och jag vet att det kommer att ta tid och tid har jag och det bästa är att..varje natt när jag går och lägger mig..så är jag inte hungrig! Tack för ordet! :)
19 mars 2012 11:12
2

saknar den tiden :(

Hej, I helgen har jag haft besök av mina barn. Har det haft mysigt och känt mig behövd ;) jo, jag vet, barn växer, blir vuxna och flyttar hem ifrån, men saknad är lika stor, varje gång de åker hem till sig igen :( Det blir så tom i huset och tankarna går till den tiden dom va små och jag hade fullt upp med sysslor. men visst är det så? händer det alla föräldrar,lite nostalgi tripp? eller är jag bara en hönsmamma? ;) inte för att det var lätt alla gånger, men mina barn är det bästa jag har gjort! Idag är det måndag och en ny vecka med olika träningspass, det ska bli kul. Ute skiner solen, men det är lite blåsigt idag, så det blir att ta på sig en extra tröja, när det blir dags att gå till gymet:) Ha en trevlig måndag! <3

Kommentarer

  • 19 mars 2012 12:08
    gittan52
    Vår yngste son, snart 22, flyttade hemifrån för två veckor sedan. Vår 24-åring flyttade för snart 2 år sedan. När den äldste flyttade kändes det bara bra och han och hans flickvän bor bara ett stenkast från oss. Dessutom kommer han hit med sin hund ibland som är hos oss vissa dagar i veckan. Den yngste flyttade ett par mil härifrån, inte så långt men ändå... När nu bägge har flyttat ut kändes det både bra och vemodigt. Nu har jag nog aldrig varit en hönsmamma direkt, grabbarna har fått ta mycket ansvar, de har fått sköta sin egen tvätt sedan de gick på högstadiet (vilket har imponerar på deras flickvänner och deras föräldrar)etc. Jag bor inte ensam utan det är gubben min och jag samt 2 hundar. Vi är dessutom hemma på heltid eftersom jag blev uppsagd i somras och gubben min gick i förtida pension i höstas. Men jag har haft många nostalgitripper senaste veckorna kan jag lova dig, fast inte vemodiga utan mer med glädje.
  • 19 mars 2012 12:20
    Min 19 åring och 17 åring bor fortfarande hemma men jag har redan börjat få nostalgitripper. "-Där får du för att du uppfostrat dem till självständiga ungdomar som klarar sig själva."säger min syrra med ett leende och en blinkning när jag suckar och saknar närheten vi hade när de var småsmulor. Jag tycker ju att det är bra att dom är självständiga och trygga men blir orolig när dom ska ut i stora stygga världen och jag inte kan skydda dom... Saknar min lilla som kom och lindade sin smala "varmkorvsarmar" runt min hals och viskade att hon "äjjskaj dej mamma" och lillgrabben som alltid sken som en sol på morgonen när han dök ner i min säng och sa att "nu mamma är det morgon och vi måste ju äta frukost..."kl 5 ;) Tacksam för all tid jag haft och har med mina älskade barn <3

Logga in för att skriva en kommentar.