Emo, anyone?

Hmm.. Det var inte meningen att vara så emo i förra inlägget, gillar egentligen inte att vara det men när paniken slår igång är det svårt att hålle emot för dom impulserna. Det är som att regrera till fjorton igen, då man hade det jobbigast av alla i hela världen.
Jag har inte gett upp, jag kommer inte ge upp, det är för mycket som beror på det här just nu (det är sjukt att säga så, men det är av yttersta VIKT att jag orkar vidare (ännu sjukare är det att börja köra med ordvitsar i ett annars seriöst inlägg..)).
Ska försöka orka bättre, ska försöka orka bli bättre. Inom en snar framtid: ett delmål. Vet inte hur jag kommer mottagas, men jag tänker inte nedslås (även om blotta tanken på det just nu ger mig ångest)

Kommentarer

30 juni 2010 15:50

Susssiii

Håller med föregående talare...Hon är en förnuftig kvinna...vet av egen erfarenhet =P Massa pepp till dejj....Kom igen nu...Du lever bara detta livet...ta var på de =D O gör de till det du villl....Det är ditt liv i dina händer....det enda du kan bestämma helt över...=D

Logga in för att skriva en kommentar.