icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är rädd att jag inte kommer klara av det, men jag vill så gärna vara positiv på samma gång och jag vill tro att jag kommer klara det!
15 juli 2010 07:48

En varm omfamning

Det är grått ute nu, mörkare gråa moln flyter förbi mot en bakgrund av ett ljusgrått molntäcke. Jag ser ut vinden leker i flaggor och trädtoppar, men där jag går är vinden inte kall, den omfamnar mig med en förvänande värme, för synen till trots så är det inte kallt ute. En kärleksfull värme som skänker en känsla av trygghet och jag känner mig inte längre så ensam.
Jag hade en hemsk morgon. Det var inte så mycket morgonens händelser utan paniken som växte i mig. Jag irrade runt hemma, letade efter saker som jag bara tror att jag behöver för att klara av dagen, får panik när jag inser att jag måste välja mellan att komma sent till jobbet eller överleva utan att ha hittat vad jag letar efter. Jag har dessutom flextid på jobbet, men att komma en halvtimme sent känns bara.. som ett misslyckande.
Så jag biter ihop och överlever.

När paniken slagit sina klor i mig och skakar mig i vakuumet av mig själv så är värme, kyla, all påverkan av yttre faktorer en katalysator för paniken, får den att växa, svälla över och omsluta mig med mörker.
Men när den har lagt sig, när andetagen slutat vara ytliga och hastiga och lungorna fylls rytmiskt med luft djupt ned, är den varma omfaningen efter panikens svettiga frossa allt jag kan önska.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.