För att jag älskar dig
Jag trodde att jag inte skulle behöva ändra på mig permanent, att om jag bara tog mig igenom det så skulle jag på något magiskt sätt komma ut på andra sidan som en metaboliskt förändrad person som inte längre behövde begränsa intaget och fysiskt anstränga sig för att inte gå upp i vikt.
Jag mår dåligt. Jag mår helt ärligt helt förskräckligt inombords. Jag har funnit det väldigt lätt att kritisera mig själv för de saker som jag inte har lyckats med och med detta trycka ner mig själv i något svart hål som det verkar som om jag inte kan eller ens vill ta mig upp ur. Jag har numera svårt att inte kritisera mig även för de saker som jag har lyckats med eller i alla fall inte tillåta mig själv att må bra över dom.
Det står för mig klart att det här gör jag inte för mig längre. Det här gör jag för att jag älskar dig.
Och om jag någon gång under vägen kan komma underfund med att jag älskar mig själv ser jag det som en bonus.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.