Jag vill men jag vill inte!

Så nu är det klart, min sambo sen sex år och pojkvän sedan åtta kommer flytta ut mitten av nästa månad och jag kommer nog flytta så snart jag kan efter det. Jag vill samtidigt som jag inte vill. Hur fan ska jag klara av att bo själv? Hur ska jag kunna sova om nätterna, vad ska jag göra om kvällarna? Samtidigt ska det bli jätteskönt att få rå om sig själv, mysa med katten och göra vad jag vill, när jag vill. Kissa med öppen dörr och så vidare ;P Jag måste erkänna att det föreligger en viss rädsla för att han ska få det så mycket bättre än mig. Han kommer trivas i sitt nya hem mycket bättre än vad jag kommer göra, han kommer hitta någon ny som är mycket bättre än mig, han kommer inte ha något att klaga på och jag kommer bara gå ner mig i ett självömkande träsk och kommer vara ensam resten av livet.. Jag vet egentligen att det inte riktigt kommer bli så, men magen knyter sig varje gång jag tänker på det. Jag känner mig dessutom som en mycket dålig person när jag tänker så, det är ju ingen tävling! Eller? Kanske kommer allt att bli bra. Vi kommer kanske bli lyckliga på varsitt håll, livet går ju vidare, eller hur? På något sätt måste ju livet gå vidare. Dessutom: innan jag flyttar ifrån honom kommer jag aldrig kunna läka och bli hel igen. Innan dess kommer jag inte kunna hitta mig själv, få reda på vem jag är. Innan dess kommer jag alltid befinna mig i ett limbo där svartsjuka och ångest bubblar kring mig och gör mig till en så svag så svag individ... Jag kommer bli stark igen, jag kommer må bra igen. Jag kommer tycka om mig själv igen.

Kommentarer

30 augusti 2011 09:28

kalinic

JAg gick igenom precis samma sak för 3½ år sedan och tänkte precis likadant som dig men det var nog det bästa som hänt mig att jag & min dåvarande sambo flyttade från varandra..Nu 3 år senare har jag hittat en underbar man som jag gifter mig med om 2 veckor..Så du ser att det kommer att bli sååå mycket bättre nu..Och efter regn kommer ALLTID solsken..Du fixar detta ska dus e..
30 augusti 2011 09:34

Storpo

Jag har också gått igenom samma sak och jag lovar att du kommer att klara dig jättebra!!! Jag trodde att mitt liv var slut, men i efterhand vet jag bättre: Man klarar mycket mer än man tror. Jag har så mycket roligare på egen hand och mår mycket bättre. Kram på dig!

Logga in för att skriva en kommentar.