Jag har barn = jag får inte ha ett eget liv

Jag blir så ledsen, nedstämd och mår rent ut sagt skit över att min familj (främst min man och min mamma) alltid ska vara på mig om hur jag har planerat mitt liv. Jag ber om deras åsikter när jag planerar för att dom ska kunna säga bu eller bä, detta fungerar, detta fungerar inte o.s.v. När jag ställer frågan får jag sällan eller aldrig svar och när jag sedan genomför sakerna som tex att träna en viss dag m.m. Så får jag väldigt ofta skit för att jag inte umgås med mina barn. Skulle de mot förmodan säga att planeringen är okey så får jag ändå tillslut en känga om att jag inte umgås med mina barn, att jag försakar dom och att jag inte bryr mig om dom o.s.v. Ja jag jobbar sjukt mycket nu, ja jag lägger mycket tid på att planera vad vi ska äta, ja jag lägger en hel del tid på träning. Denna veckan har jag tex tränat 4 timmar. Enda sedan jag fick barn har jag fan inte gjort något annat än att försak mig själv. Skita i mig själv och hur jag mår för att jag har barn när FAN är det min tur att lägga tid och energi på mig själv för att jag ska må bättre, för att jag ska leva längre och orka med att ta hand om mina barn? Tydligen är den tiden aldrig eller när barnen flyttat hemifrån när nu det blir.... Jag = skit förbannad på min oforstående familj....

Kommentarer

19 januari 2013 14:03

kretaullis

Jadu, detta livspussel blir man inte klok på...Men att ha barn innebär ju inte att man ska lägga hela sitt liv åt sidan och försaka sig själv? Då om något är det viktigt att man är frisk och stark och mår bra både i kropp och själ! Det är också märkligt hur det kan anses försummande just när vi mammor unnar oss en timme för att träna medans det ofta går alldeles utmärkt för pappor att fiska, träna, meka bil i garaget eller åka till vänner och "hjälpa till" med datakrångel eller dylikt, allt detta tar ofta flera flera timmar i anspråk/vecka.... Kämpa på och stå på dig, mår du bra så mår även barnen bra KRAM!
19 januari 2013 14:26

sassygbg

Håller helt med ovanstående! Få inte dåligt samvete över din träning, och säg till dem att det är viktigt för barnen att de har en mamma som mår bra. Tjafsar de så ryt i från ordentligt och säg att träningen är viktig för dig och att du behöver deras stöd. I annat fall så får de hålla tyst! Jag vet inte hur gamla dina barn är, men när mina var yngre tog jag med dem till gymmets lekrum och de trivdes väldigt bra där. Till och med så bra att de tjatade på mig om att vi skulle åka dit.
19 januari 2013 14:29

liliten

Blir mållös när jag ser/hör sådant! Alla, även mammor behöver egentid, men den är ju så svår att ta när ingen i omgivningen förstår det! Kram och Pepp till dig!
19 januari 2013 14:41

farmor57

Det är bara Du som bestämmer om Du får ha ett eget liv eller inte ..... så fall Du inte är omyndigförklarad och har en förvaltare .... Barn innebär ett gemensamt ansvar och om de har en närvarande pappa så ingår han i den planeringen lika väl som Du. Det framgår inte hur gammal Du är men jag antar att Du är myndig då Du har egna barn. Du kanske skall se över Ditt förhållande till Din egen mor ... är den vuxen-vuxen ... eller möjligen fortfarande barn - förälder ??? Skulle rekommendera en rejäl rensning av dåliga energier som verkar styra Ditt liv !!!! Pepp till ett nytt 2013 där Du har en naturlig plats i Ditt eget liv !! Kram
19 januari 2013 14:51

Ulrika12

Jag håller med farmor57, du måste ryta till och få dina anhöriga att förstå att du har rätt till egen tid varje vecka. Barnen mår inte bra när du inte mår bra. Det är viktigt att din man och mamma ser hur du jobbar för att få det bättre, både med mat och träning. Jag tycker du är jätteduktig som orkar detta trots motgångar! De skall istället hjälpa dej med planering tycker jag så det blir lättare för dej. Pepp och kram
19 januari 2013 15:02

gittan52

Jag ser i din presentation är du är 26 år och har två barn på 4 och 2 år. Att du planerar din/er tid tillsammans, du och din man tycker jag är nödvändigt, men varför frågar du din mamma? Hur ser era dagar ut för dig, din man och era barn? Hur fördelarna ni sysslorna därhemma? Hur jobbar ni?
19 januari 2013 15:26

Jyskan

Som mamma gör man inte så mycket utan sina barn, och livet är ju så... MEN man måste få vara bara sig själv ibland! Jag har två små barn och jag har turen som kan ta med dom till gymmet men ibland vill jag faktiskt vara där själv om jag kan. Min tränings tid är min "egen tid" och det är nått alla mammor behöver! Stå på dig man måste få vara sig själv en stund även om d bara handlar om 1 timmes träning. Hoppas allt löser sig! Kram / J
19 januari 2013 16:49

Namnnamn

Vad lär sig dina barn om hur man ska ta hand om sig i livet om de alltid ser dig försaka dig själv? Om du har en dotter/döttrar lär hon/de sig att flickor och kvinnor alltid ska ställa upp för andra och om du har en son/söner lär han/de sig att de inte behöver ställa upp jämt, men att förvänta sig att kvinnorna i deras liv gör det. Jag har själv inga barn, och har därför kanske inte rätt att yttra mig om "uppfostran", men hur man uppfostrar barn leder till vilka vuxna vi får och där har vi långt kvar till jämställdhet, trots att vi är så bra jämfört med många andra länder. Hur varje familj löser sådana här saker rent praktiskt leder till stora mönster i ett samhälle och ser man det i stort är vi inte alls jämlika här, med mammor som gör mycket mer hemma, tar större ansvar för barnen och tjänar mindre osv. än männen. Din kamp för din tid och ditt välmående är viktig! För dig, för dina barn och faktiskt för hela samhället. Ta hand om dig och lycka till!

Logga in för att skriva en kommentar.