Detta är inte JAG!!
Tyvärr är det inte bara att lämna tillbaka den bara så där. Önskar att jag kunde det.
Varje morgon när jag ser mig själv i spegeln mår jag fysiskt illa. Jag ser en avbild som jag inte känner igen! Det är INTE jag! Men ändå så är det jag. Jag avskyr den där spegelbilden!! Den får mig att må så fruktansvärt dåligt!
Jag är alltså medveten nu om vad det är jag arbetar på att få bort. Jag SER mig själv i den där spegeln som jag verkligen är och inte som jag vill vara eller som jag tror att jag ser ut. Mina negativa känslor får jag tackla på bästa sätt. Det är inte lätt för i vanliga fall brukade jag ta till snask, mat och godis som tröst. Nu måste jag tackla känslorna utan en massa mat som dämpar den ena känslan för att skapa ångest över det jag stoppar i mig. Missförstå mig inte, det är bra. Super att inte ta till mat som tröst. Men det är svårt. Dels finns själva vanan där sen många år tillbaka och dels så ställer kroppen sig på tvären över vanan. Ungefär som att den kräver ett intag av socker av gammal vana. Sockerintagsbiten är borta men vanan är desto svårare att lära av med.
Jag har ofta funderat på alla människor osm kastar ur sig kommentarer som "det är bara att äta sunt och röra på sig så rasar kilona". Dessa människor har aldrig haft ett matmissbruk förr. De har adlrig känt hur det är att vara beroende av kolhydrater. De har aldrig haft de problem som jag har för att bli av med vikten. De har inte gått upp varje morgon med känslan av hopplöshet i kroppen och gett upp redan när kylskåpsdörren öppnas för att göra frukost. Eller vaknat varje morgon med ny kämparglöd som grusats när kläderna ska på för att ersättas av en känsla av sån förtvivlan att man bara vill gå under. Dessa människor har inte sökt hjälp hos viktväktarna eller dietister och fått rådet att följa tallriksmodellen, ersätta allt med fullkorn och äta "måttligt". Vilken hjälp är dessa råd när maten i sig är en DROG? Kolhydrater som suger in en i ett träsk av tillfälligt lyckorus fyllt med ångest över VAD och hur MYCKET som ätits! En alkoholist avstår alkohol när han/hon bestämmer sig för att bli nykter, en narkoman avstår från knark när han/hon väljer att vara fria från drogern. Men när man missbrukar mat då?? Jag kan inte välja att avstå från att äta helt. Det går ju inte. Det är inte lätt att avstå från "missbruksbiten" (=all mat utöver det som man behöver) men ändå stoppa i sig det som man missbrukar. Det säger ju sig själv att jag som missbrukat kolhydrater (min största last var godis, choklad- mjölkchoklad, bröd och pasta av all slag) inte kan äta det. Därför passar LCHF maten mig väldigt bra. Jag känner för första gången inte något SUG eller KRAV på att äta det som jag missbrukade förr. Istället känner jag mig rätt lugn och mätt av maten, nu måste jag arbeta med hjärnan. Jag kan blunda för allla som tycker något om hur man ska leva och äta när man vill gå ner i vikt. Låt dem titta i min kundvagn, himla med ögonen och viska till den de är i affären med. Det är deras bekymmer, inte mitt. Och jag kan leva med det. Nej, jag kan även utnyttja det till att ge dessa stackars krakar ännu mer att viska om! Jag stoppar ner 1-2 paket smör och grädde till i kundvagnen och berättar högt för min dotter vilken ljuvlig gärddig champinjon sås vi ska ha till maten den kvällen :-)
Någonstans har jag hört att det tar ca 2 år att verkligen bryta med gamla vanor. Det stämmer nog. För mina gamla vanor med att tröstäta sitter fortfarande i, trots närmare ett år med sunt tänkanden kring maten och några konkreta turer med LCHF. Jag längtar tills den dagen jag itne behöver tänka efter både två och tre gånger innan jag stoppar i mig något när känslor rasar. Jag känner att den dagen börjar närma sig :-)
Min man fick fina chokladpraliner i födelsedagspresent. Han led lite när han såg dem för han vet hur tufft jag kan ha det vissa dagar. Och han var helt med på att dela dem med mig. I och för sig frågade han på skämt om han skulle låsa in dem så att jag inte fick för mig att äta av dem ngåon dag när jag inte mådde bra. Men jag har utan problem tackat nej flera gånger. Jag smakade en liiiten pytte smulbit till kaffet i helgen. Men det var inte gott. VIsst, jag hade inte haft något emot en god chokladbit till kaffet, en riktigt mörk en. Men detta var inget gott choklad. Och känslan av att INTE vilja ha mer var underbar!! Jag som missbrukat choklad så mycket förr!
I vanlig ordning är det mycket tankar som snurrar i huvudet. Jag borde använda matdagboken bättre och registrera vad jag äter. Men jag prioriterar bort det för att få mer tid att göra saker med dotter, laga sund mat, ut och röra på mig och LEVA. Visst, det tar inte lång tid att lägga upp en måltid, men en minut här och en minut där blir rätt många minuter. Jag behöver alla dessa minuter för att få ihop min dag.
Dagarna blir kortare och kortare så allt dagsljus är guldvärt och när kvällen sen kommer vill jag kunna koppla av utan att sätta näsan i en dator eller tv.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.