Tid är en märklig sak. Gick upp 06:40 med minstingen och då kändes det som att söndagen skulle vara för evigt. Nu är klockan snart 10 och plötsligt börjar söndagen kännas kort. Halveringstiden för tid verkar vara väldigt snabb. För plötsligt har en evighet blivit reducerad till timmar. HUR ska vi hinna med allt idag? Det konstiga är att ju mer stressad jag blir över att jag har ont om tid idag, ju mer motsträvig blir jag att sätta igång med något vettigt. Det är ju så skööööönt att sitta och göra ingenting. Fast det stressar mig.
Detsamma gäller känslan av hur långt det är kvar. Det är mer än två månader kvar till min resa till USA. Känns länge. Men att det är drygt två månader sen det var 1 oktober, det har gått fort. Det är så jag borde försöka se på min viktresa. Det kanske tar ett år. Men vad är ett år egentligen? Om jag fyller det med kärlek och skratt kommer det gå fort!
Vi använder cookies för funktion, analys och marknadsföring. Det innebär lagring eller åtkomst av data på din enhet eller webbläsare. Funktionella cookies är nödvändiga för att hålla våra tjänster säkra, förhindra missbruk av tjänsterna och för att se till att de alltid fungerar bra.