Ivrigheten skriker som ett litet barn efter den godisbiten den inte kan få...

Klockan är 8.39. Vaknade och konstaterade på en gång: jag är fortfarande sjuk. Huvudet känns som en uppblåst ballong av betong, näsan rinner, mina ögon är svullna och min kropp värker, men ivrigheten i mig vill att jag går ut och joggar. Den skriker inom mig, som ett litet barn skriker efter en godisbit som den inte får. Den får skrika ur mycket den vill. Jag tänker inte gå ut och springa bara för att bli mer sjuk sen. Jag vet vad jag vill och vad jag måste förändra. Jag vet också att det kommer ta sin tid för jag har aldrig brytt mig om att lägga den energin, viljan, motivationen som behövs för att uppnå resultat. Jag har gått på repeat och förväntat mig en förändring...men om du inte gör saker annorlunda får du aldrig en förändring.

Kommentarer

5 maj 2012 08:58

MiaLena

Jag fick gå på en väns begravning eftersom han tränade till Vasaloppet samtidigt som han var förkyld. Infektionen satt sig på hjärtat och en natt slutade det att slå. Han blev 29 år. Träna INTE med förkylning.

Logga in för att skriva en kommentar.