Reflektion av min långa viktresa. Bra och dåligt.

Började reflektera lite över min viktresa. För ca 5 år sedan vägde jag 81 kg och lyckades gå ner 25 kg på ett år. Då gick jag i sista året på gymnasiet och hade bestämt för länge sedan att jag skulle vara nöjd med min kropp på balen. Att trivas i klänning! Så på baldagen vägde jag 60 kg. Jag minns dagen då jag var och provade balklänningar. Då var jag en storlek 44, men vägrade beställa den storleken och tog en chansning och valde storlek 40. Så över ett halvår senare och en vecka innan balen fick jag klänningen och den fick sys in! Sen lyckades jag gå ner 5 kg till innan det tog stopp. Då vägde jag 55 kg och jag var så missnöjd med mig själv. Kände mig tjock, trots att jag var normalviktig och smal. Personer i min närhet var rädd att jag hade fått anorexia och nu efteråt kan jag känna att jag hade samma tänk som en person som har den sjukdomen. Jag tränade konstant och åt väldigt lite. Åt jag en chokladbit fick jag ångest och va tvungen att träna ännu mer. Räknade kalorier slaviskt. Åt sällan mer än 1000 kalorier. Det slutade med att jag började hetsäta istället. Minns en dag då jag skulle fara och jobba kl 14. Klev upp runt 10 och på tre timmar hade jag tryckt i mig så mycket att magen värkte och jag mådde dåligt. Jag stoppade fingrarna i halsen innan jag for på jobbet. Jag lyckades efter ett par år acceptera mig själv och trots att jag väger 71,6 kg idag trivs jag med mig själv mycket mer nu än då jag vägde 55 kg. Jag kommer aldrig mer börja räkna kalorier. Det är en sak jag är säker på. För mig var det början på en vikthets. Idag kan jag äta vad jag vill utan att få ångest. Nu gäller det bara att hitta balansen igen. Gå ner ett par kilo för att kunna knäppa byxorna, att komma under överviktsgränsen i bmi-skalan, börja motionera lite smått igen och ha ett midjemått under 88 cm. Det är mina mål idag. :)

1 juni 2012 00:01

shadow86

Tycker du verkar ha ett hälsosamt sätt att se på saker och ting :) Jag har själv haft anorexia i yngre dagar (ingen tror dock det längre hehe). Men jag märker nu när jag gått ner 16kg att jag är blind, jag ser mig själv gigantisk och kan inte se att jag gått ner 16kg sen början på feb! Så min tanke är faktiskt att jag är påväg bli sjuk igen eftersom det börjar med fel bild av sig själv...och ångesten som du skriver om finns där jämt och har alltid varit en del av mitt liv tyvärr... Men det jag skulle skriva jag hoppas du hittar din idealvikt och mår bra med den och är stolt och nöjd för den kvinna du är :)

Halen89s blogg

Reflektion av min långa viktresa. Bra och dåligt.

Kommentarer