icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
40årig tvåbarnsmamma som strävar efter att må så bra jag kan med kosten som främsta verktyg. Ätit liberal/strikt lchf sedan 2011, med ett par återfall i sockerträsket.
Nu funnit carnivore! Dvs en kost enbart bestående av animalier; just nu äter jag mest bara nötkött, ägg och djur från havet. För att läka min kropp varvar jag carnivore med fasteperioder - försöker klämma in minst en per vecka.
Jag äter så otroligt mkt mindre nu än på vanlig lchf, inget sug (mer än på räkor ibland..och ost=)
Tänker nu främst fokusera på vad jag mår bra av att äta mer än om jag kan gå ner i vikt.

Snabba kolhydrater och spannmål har i princip fasats ut ur mitt (och familjens) liv.

För mig har det betytt no more magproblem, något jag haft besvär med sen jag var barn, mina eksem har så gott som försvunnit och jag håller mig mätt och belåten dagarna i ända!
24 augusti 2015 21:24
1

Det här med socker

...och oviljan hos somliga att ändra sitt sätt att äta.

Tog med Ann Fernholms "Ett sötare blod" till jobbet för att sprida det goda budskapet =)- jag vill att fler får upp ögonen så att de också kan må så bra de kan.

Ann blev dissad direkt av en; "Man ska inte lita på journalister"

Dessutom la han till att jag är religiös och försökte frälsa dem alla.

Ehum...typ ja, sa jag. Så är det ju. Har en upptäckt ett sätt att må så bra som en kan så vill en ju sprida det till andra. Egoistiskt vore det ju annars.

På e.m. hade annan arbetskamrat köpt en sockrig vetetårta med extra socker på.

En annan arbetskamrat bad mig flytta på boken så att de inte behövde se den medan de åt.

Suck.

Hä ä mytche motvind.

Kommentarer

  • 24 augusti 2015 21:43
    LadyG

    Nu ska jag vara motvals och undra varför du vill ändra på deras kost? Om de mår bra behövs det inte ändras något och mår de inte bra vet de vart du finns om de vill fråga. Låt det vara med det, så du inte gör dig till "den där jobbiga" som folk börjar undvika i lunchrummet.

    Om någon hade lagt sig i mina kostvanor, särskilt oombedd, hade jag blivit sur. Men det är jag det. Bara en tanke, men dina kollegor kanske känner likadant. Att de bara vill äta i fred?

Logga in för att skriva en kommentar.