Jag trillade dit igen, nu vill jag bara gråta och skrika
Min förhoppning att en stor frukost skulle hindra mig från att överäta grusades. Jag trillade dit när jag var och matade mammas katt. Har ni hört det förut? Den här gången var sambanden rätt tydliga: jag hann inte äta någon lunch och var vrålhungrig. Jag åkte dit fast besluten att inte äta något där, men utan lunch i magen blev det mig övermäktigt. Allt möjligt kolhydratstinnt slank ner medan jag funderade på vad jag kunde laga till sen lunch; müsli, äpple och havrekex. Usch! Jag borde inte utsätta mig för frestelsen, men katten behövde tittas till och jag hann inte äta på jobbet. I en sådan sits vore det optimala att jag stekte ett par ägg och nöjde mig med det, men det är som att min hjärna slås ut och mitt fokus blir att så fort som möjligt trycka in så mycket äckliga kolhydrater det bara går i munnen.
Dessutom smyger jag med det, jag äter bara sånt som inte kommer märkas att det finns mindre av. Inte för att morsan skulle ha något emot att jag åt av hennes mat, men för att jag skäms. Jag skäms så otroligt mycket. Smygätit har jag gjort länge, men det här hetsätandet är en relativt ny företeelse. Och det skrämmer mig.
Trots att jag aldrig varit tjock eller ens rund har ätande alltid varit något fult för mig. Ända sen jag var barn har jag ansträngt mig att äta lite och smusslat när jag någon gång ätit onyttigheter. Vilken galen värld när något så essentiellt blir fult och skambelagt.
Idag mår jag inte alls bra, magen är i uppror och jag vill bara gråta och skrika av frustration över att inte kunna hantera mitt ätande. Det händer inte ofta hemma, men varenda jäkla gång jag tar hand om katten gör jag såhär. Patetiskt!
Kommentarer
-
Idag är en ny dag =)
-
Det förbjudna är alltid så lockande ;) Gör det inte så förbjudet så ska du se att du vill ha det mindre! :)
-
Tack raringar, ni har så rätt! Och tack för peppkramarna, kaffe!
Logga in för att skriva en kommentar.