Jag vågade, jag vägde mig.

Då var resekilona borta. Nu är jag åter nere på 63 kg. Det betyder att jag bara har fem kilon till den målvikt jag satte upp i höstas. Det betyder också att jag, sedan augusti har gått upp tre kilon. Intressant. Jag känner mig lite för stor så som jag är nu, men jag vet inte om 58 kg egentligen är en optimal vikt för min kropp. Min kropp är inte så nätt byggd och jag har breda axlar och mycket höfter och rumpa. Mina proportioner kommer ju fortsätta vara de samma, även om jag så skulle gå ner tio kilo till. Går jag ner så mycket att mina ben blir slanka skulle mina bröst, som till en början var proportionerligt stora, försvinna helt och de övre revbenen, som nu syns, skulle börja sticka ut på ett ganska groteskt vis. Och någon jojo-bantning vill jag ju inte syssla med, så det får gärna gå långsamt nu. Ikväll blir det först middag i goda vänners lag och om vi känner för det går vi nog ut för en öl eller ett glas vin någonstans sen. Jag oroar mig lite för maten och vinet, men det fixar sig nog. Jag önskar alla en trevlig fredag!

Kommentarer

5 februari 2010 13:54

annche

Jag har alltid trott att min kroppsform var konstant - breda höfter och smal midja. Och i början av viktnedgången bestod förhållandet exakt så (förutom att brösten försvann ja) men nu på slutet så har omfånget på höfterna minskat rejält medan det i midjan bara skiljer någon cm. Så jag har minskat tre storlekar i byxor men bara en på tröjor (ibland, det beror på kläderna). Mycket intressant det där :-)
5 februari 2010 15:17

jenna77

Mmm har samma problem. Har alltid haft rätt stora lår i jämförelse med resten av kroppen. En gång i mitt liv gick jag ned så pass mkt i vikt att jag för första gången vad nöjd med benen. Men då hade jag istället knappt a-kupa i bh storlek. Så för min del är det bara att välja :/ Jag behåller mina stubbar till ben då :P

Logga in för att skriva en kommentar.