Svårt att vakna
Idag var det riktigt segt att vakna, en sån där morgon när man inte förstår vad det är för oväsen när väckarklockan ringer... Till viss del beror det nog på att snön är borta, så det är alldeles kolsvart ute.
Det blev inga wraps igår kväll, för de hade inget fiberhusk i affären. Istället blev det spenatsoppa och eftersom jag hade 400 kilokalorier kvar upp till 500 dito under grundbehovet även efter min middag åt jag ett kvällsmål lite senare bestående av tonfiskröra med majonnäs. Tänk, och detta fastän jag hade ätit en alldeles för stor middag dagen innan! Egentligen vill jag hålla igen som kompensation, men det här är hur det ska skötas om det ska funka i längden.
Jag drog förresten på mig ett par jeans som visade sig sitta misstänkt trångt. Först kom panikkänslorna i vågor och det enda jag kunde tänka var "Tjock!, tjock, tjock!", men jag lyckades lugna ner mig ganska snabbt och med en blick i spegeln konstatera att jag aldrig någonsin varit så vältränad som nu. Dessutom måste jag ha tålamod. Jag vet ju att jag kan svältbanta ner mig rätt snabbt, men jag vet ju också att det svänger tillbaka lika snabbt då. Mitt första mål är att äta regelbundet och tillräckligt mycket för att inte trilla dit och överäta. Förhoppningsvis kan LCHF hjälpa mig att undvika de där frossarkalasen på kolhydrater jag ägnat mig åt när jag svultit några dagar.
Till lunch kan det bli lite komplikationer på matfronten, men vi får se hur det går.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.