icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Juni -12
Jag är 32 år och lever ännu på att jag för 5 år sedan sprang en marathon. Nu har jag dock blivit en ensamstående soffpotatis som inte har tid till mer än att arbeta, leka med mitt barn, äta och sova. That`s it! Mitt sockerberoende styr dessutom mitt liv, och nu vill jag att LCHF ska rädda mig.

Jag är på Startvikt är 75 och jag är på väg mot mitt mål som är 64 kg. Resan har börjat och den kommer säkerligen inte bli lätt, men nu jävlar!!!! :)

Augusti -12
Två månader av stenhård LCHF för att bli av med sötsuget. Nu äter jag blandkost men lite mindre och ingen frukt eller sött. Jag har gått ner till 68,9, och fortsätter min kamp. Med sport är det fortfarande lite si och så med. Jag ska bättra mig.

/Linlinn

Startvikt: 75 kg (juni -12)
Delmål 1: 69,0 (mitten av Augusti -12)
Målvikt: 64 kg
19 juni 2012 13:10
2

Ketos- Hurra för LCHF!!

Japp i går så började jag känna mig fantastiskt bra. Ingen huvudvärk, absolut ingen lust att äta något osund och jag var mätt hela tiden. Den jobbigaste tiden är över. YES! Nu är det bara att flyta på.. Det är en jätteskön känsla att vara befriad från det ständiga suget. Jag har gått ner 2 kg på bara en vecka. Hur det är möjligt vet jag inte, men jag gick ju upp ruggigt fort och i samma takt går jag ner. Jag hoppas alla 7 kg, fast det är alltid jobbigare att gå ner än upp. Även i dag var ute och promenerade och vågade på mig att joggga lite, men jag startar mycket soft för att inte bli för fanatiskt för fort, för att sedan lägga av. Jag känner mig inte som fet och otränad. jag känner mig rätt tillfred med mig själv även om jag säkert kommer gilla en lite smalare jag ännu bättre. En sak hände i går som gjorde mig ledsen. Jag är ganska nybliven singel och anmälde mig på en nätdejting-sida härom dagen. Jag valde 2 porträtt foton som jag tycker jag såg snygg ut i. Jag skrev inte så mycket om mig själv, och fick massor av brev och en hel del oanständiga förslag. Jag ändrade min präsentation (men inte bilderna) för att slippa idoter och fick lite mer seriösa mail. En snubbe skrev till mig. jag nobbade honom och sa att han såg ut som Ken och jag är inte barbie . Snubben var mycket vältränad och solbränd, allså inte alls min typ. Han tyckte det var spännande att bli nobbad och skrev vidare. Jag kände mig nog lite smickrad fastän han inte var min typ. Han ville att jag skulle skicka helfigurs bild. Jag tyckte det var onödigt, men det tyckte inte han. Han hade dejtat mycket och eftersom bilder ofta ljuger vill han ha en realistisk bild för att det är bättre att veta det innan, än när man träffas. Sedan tyckte han att det är bättre att se om det finns attraktion innan man skriver så mycket till varandra. Jag lät mig övertalas och tog bilder på mig själv. Jag råkar vara ganska fotogen och tog även helfigursbilder där jag såg smal ut, men han ville inte ha en stylad bild, så jag valde en av de sämre. Hur som helst ville han ha en realistisk bild, så jag ansträngde mig inte alls. Jag höll inte in magen eller något. Jag såg ändå inte så illa ut tycker jag, osminkad och i sportkläder. Jag ser definivt inte överviktig ut. Max som om jag vägde 68kg jag har rätt bra självkänsla och självförtroende oavsätt vikt och trodde jag var oangriplig. Han var ju ändå inte min typ, men ändå blev jag ledsen när han sa att det inte passade. Lite konstig känsla att mitt ansikte och hur jag skriver tilltalade honom, men sedan blir jag dissad för att jag inte är smal eller fit nog? Idiot! Senast när man blir med barn och minst 1,5-2 år efter det är kroppen (på nästan alla kvinnor) inte smärt, fit eller smal. Sedan i pensionsåldern är det väl ett par kilo hit eller dit inte så viktiga? Jag trodde internetdating gick ut på att hitta den riktiga i livet!

Kommentarer

  • 19 juni 2012 14:20
    Johan
    Gott att höra att din jobbiga tid är förbi, nu är det bara att fortsätta njuta av livet :-)
  • 20 juni 2012 13:11
    Linlinn
    tack johan för peppen :)

Logga in för att skriva en kommentar.