Dag 15

Efter 1/3 av kladdkakan jag köpte fick jag nog. Det är inte synd om mig. Det är dags att göra något handlingskraftigt. Så därför ska resten av kladdkakan hamna i soptunnan.

Varför tröstar jag mig med mat efter Tindras pappa har varit och hälsat på? Borde jag inte bli mer sporrad att gå ner i vikt? Bli den människa jag längtat efter att bli så länge? Visa att jag kommit över honom? Han har ingen makt över mig. Det är bara jag som inte vågar ge mig hän i förändringen. Nej nu kan han ta sig i brasan så ska jag bevisa för mig själv att jag nå mitt mål.

Utan problem! Idag har jag nått den där punkten att nu är det nog. Nu är jag beredd att börja kämpa. Matkontot ska nå en normal kostnadsnivå.

Allt måste börja någon gång och idag är den dagen för mig. Imorgon är den förbi då är jag inne i kämpandet neråt. Nu är jag taggad till tusen. Nu kommer jag inte ge mig för allt i världen.

:)

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.