Vad som fattas mig...

Sen jag flyttade ifrån min dotters pappa har jag haft svårt för att komma in i en bra rutin med mat, sömn osv.. Nu i helgen jar jag kommit på vad det beror på. Jag saknar ju att ha någon bredvid mig. Någon som står där i vått och torrt. Det är tufft att stå mot världen alldeles själv. Att aldrig få någon stöttning vid förändringar. Ju mer jag tänker på det inser jag hur dålig kontakt jag har med mina föräldrar och på något vis kommer det aldrig förändras. Jag kommer aldrig kunna prata med dem om saker. För varje dag som går så inser jag hur vag relation jag har till mina vänner. Det är inga jag kan prata med om saker utan de kan bara prata med mig. Hur blev det såhär? Hur ska man kunna hålla lågan levande inom sig när man står helt själv mot världen? Ibland behöver man bara hjälp och ändå står man där utan att få gensvar. Om det är något jag hatar så är det folk som vänder kappan efter vinden. Stå för vad man säger och ändra inte hela tiden, frågar jag så vill jag ha ett ärligt svar. Vet inte ifall detta inlägget passa i en sådan här blogg men på något vis är det ändå direkt matrelaterat... Idag så gjorde jag soppa och bakade frallor och kände mig otroligt duktig som faktiskt la ner tid i köket trots att det bara var jag som skulle äta eller ville äta (dotter har ingen matlust nu när hon är sjuk, går bara med på glass, smörgås och nyponsoppa...) Jag passar inte för att vara själv! Med detta sagt kan jag inte påstå att jag är desperat och vill flytta ihop med första bästa men jag behöver förändra mitt liv för att få tillbaka glädjen :)

Kommentarer

27 februari 2011 20:54

Parrot67

Åh, vad jag känner igen mig själv för snart 4 år sedan. Hade gått och dragit ut på relationen med min dotters pappa bara för att jag inte vågade ta beslutet om att bryta upp. Men när vi väl gjorde det så blev allt så sakteliga mkt, mkt bättre! Visst kände jag mig ensam ibland, men jag var ensam ensam på riktigt och inte ensam som man ibland kan känna sig när man är tillsammans med någon. Stanna kvar i känslan; det är inte farligt att känna. Och det kommer att förändras så ge inte upp!
27 februari 2011 22:47

Madene

Tack, ja livet är så otroligt mkt bättre sähär än vad det var innan och ja allt kommer förändras tids nog :)

Logga in för att skriva en kommentar.