blandade känslor

haft riktigt stressigt och jobbigt på mitt jobb idag, sen fick jag reda på att pappa skulle komma o hälsa på idag en kortis... blandade känslor inför mötet jag har varit arg på honom så länge... bara bubblar i mig så mycket, vi får se när ballongen spricker... tills dess kör vi vidare med fake smajlen på... det gick som jag har förväntat mig... som alla andra gångerna... det ät jobbigt att träffa dom , stelt... inget att snacka om, fejk smajl, kalla kramar... allting är så himla tillgjord, när jag känner att dom inte ens vill vara här... gör det för att dom känner sig tvingade ...och att det var över 2 år sen sist... för min del gör det inget att det är så sällan , men tråkigt för barnen när dom träffar varken morfar eller farfar något barnen blev så glada.. fast att dom knappt känner honom, dom ville leka med han, men han kan inget sånt,han vill nog inte det heller... barnen ville till slut att han skulle jaga dom .. han ville inte ens det... total känslokall... och det gör mig så ledsen ... sen blir jag bara arg inombords... och tänker dom borde inte ens kommit... när barnen prata med honom så svarade han inte på svenska, när han vet att barnen inte förstår ungerska, gör mig så arg att inte ens den korta tiden han var här ville anstränga sig att få kontakt med barnen eller kommunicera med dom det var riktigt skönt när dom åkte... men endå kan jag inte sova nu.. har hjärtklappning igen ...ont i bröstkorgen ..skriver bara med en hand på datorn för hela min vänstra sidan har domnat bort igen.. stickningar i fingrarna.. orolig o stressad... övertrött..och min hjärna tvingar mig att vara vaken, fast jag e halvdöd ..så trött e jag

Kommentarer

18 juni 2009 05:49

Marie DK

Fy och usch! Vad jag hatar alla på klistrade smil, alla fasader, Till sist fick jag inte plats - vi flyttade från stan, från Sverige. Nya människor, ny kultur. LUFT! Att ens föräldrar kan suga så mycket, ska de inte ge? Nu har vi de bättre, när vi inte ses men som du skriver när vi gör det så kommer det upp igen. Men sista gången jag var hemma i Swe så var det mycket bättre. Jag hade min nya man med, mitt nya liv och han stärkte mig. Jag hade för första gången känslan av att "jag skiter faktiskt i vad ni tycker och tänker för jag är lycklig". Tror du känner dig extra svag då det var han som kom hem till dig i ditt hem. Hade det vari tvärt om hade du nog inte upplevt de så kvävande. Slappna nu av, nu ses ni nog inte på 2 år igen. Hemskt att säga, vissa människor hade man haft det bättre av att inte se. Sorgligt när det är någon förälder. Jag tänker på det var dag-att inte vidare föra det till mina barn. Att de ska känna sig trygga i mig, att jag ser dem för var de är och inte försöker forma dem enligt samhällets alla regler. Ha en bra dag-KRAMAR

Logga in för att skriva en kommentar.