icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en kvinna mitt i livet som alltid haft ett något komplicerat förhållande till både mat och träning. Använder mat till att förstärka och bedöva känslor, och det är främst de mönstren jag försöker jobba med att bryta. Har ca 20 kg övervikt för tillfället. Har i mitt vuxna liv pendlat mellan 53kg och 84 kg, en jojobantare med andra ord. Kämpar också fruktansvärt hårt mot latmasken i mig, hittills står det typ 21-2 till latmasken, men skam den som ger sig! :)

Tänker med min blogg att jag ska kunna skriva av mig så utlämnande som det bara går. Det finns saker i min bakgrund och mitt nuvarande liv som jag inte berättat för någon, inte ens min bästa vän eller min man. Antar att jag är rädd för att bli dömd och bedömd..... Här känner jag dock, eftersom ingen här vet vem jag är IRL, att jag kan vara totalt öppen, och det kommer jag att försöka vara så gott jag kan. I min blogg kommer jag att avhandla både mat, träning men också den inre balans jag försöker finna.
25 februari 2013 16:30
5

Sol ute, sol inne och växlande molnighet i sinne...! ;)

Efter mitt förra (och första) blogginlägg så gick luften ur mig lite, jag blev väldigt trött ett par dagar. Jag är inte van med att vara så öppenhjärtlig med mina erfarenheter från barndomen, faktiskt brukar jag [FET]aldrig[/FET] prata om det. Har inte pratat ens med mina allra närmaste vänner eller min man om de här sakerna. Kanske gör jag det en dag, men just nu känner jag inte mig redo för det. Jag brukar själv tycka (och jag tror jag uppfattas så) att jag är väldigt duktig på att sätta gränser och inte låta andra köra över mig. Men idag slog det mig att det inte gäller alla. De människor jag älskar allra mest har jag svårast att säga emot. Blev förvånad först när jag kom på att det är så, men sen kändes det ganska "självklart". Det är ju de personerna jag allra helst vill ha bekräftelse av, och omedvetet innebär det att jag inte säger nej till dem, utan kan faktiskt riktigt "jamsa med" fast jag egentligen inte vill. Märkligt! Och lite sorgligt.... Har, som väl alla barn, sökt min mammas bekräftelse. Det har inte varit lätt, hon är svår att få riktigt nöjd, min kära mor..... Och beträffande vikten har hon aldrig gett mig beröm när jag lyckats gå ner mina överviktskilon, utan ofta slängt ur sig en kommentar som "Men nu får det väl ändå räcka, nu behöver du inte gå ner mer". Då ska man vara medveten om att jag ALDRIG varit ens på gränsen till för smal. Hon tar personligen illa upp om man tackar nej till kaffebröd, så naturligtvis tar man en kaka för att slippa känna det dåliga samvetet. Å så får man dåligt samvete för kakan istället. Håhåjaja....!! Förmodligen är det vä en av anledningarna till att jag hamnat i jojobantning. Min mamma har själv alltid burit på ganska många överviktskilon, och jag har alltid haft känslan att hon missunnar mig att vara normalviktig. Nåja, idag har jag haft en bra dag! :) Det jag hade inbokat idag, på min lediga dag, blev avbokat och det gjorde mig verkligen inget eftersom det bara var tråkiga måsten. Istället blev det lunch på stan med en kompis och ett par timmars strosande i solskenet. Så härligt att våren är på väg!! Idag beställde jag "Snällfällan" från Bokus. Hittade också en bok som hette"Barn av livet" av Tommy Hellsten som jag beställde. Med tanke på den bearbetningsprocess jag just nu genomgår så kändes den boken klockren! Läs mer om den här: http://www.bokus.com/bok/9789186082949/barn-av-livet-resan-till-vuxenlivet-och-dess-ansvar/#customer-reviews Ser framemot att läsa båda de böckerna! Tjingeling och på återseende!

Kommentarer

  • 25 februari 2013 17:08
    kesello
    Jag känner igen mig i det där med att inte kunna säga nej till de närmaste. Man, barn, systrar, föräldrar... har extremt svårt att sätta gränser gentemot dem.
  • 25 februari 2013 17:57
    utter
    Pepp! :)
  • 25 februari 2013 19:58
    ireneq
    Helt otroligt det du skriver. Jag läste upp för min man utan att tala om vem el var jag hittat texten, han var helt säker på att det var jag som skrivit det.....Hoppas vi kan få hjälp och stöd av varandra på något sätt. Pepp och kram till dig! Bra jobbat att ta tag i det här=)
  • 25 februari 2013 20:11
    Newkarma
    Der är en märklig känsla att få veta att det finns någon som så starkt kan relatera till det jag skriver. Det är både trösterikt och sorgligt i någon konstig blandning....
  • 25 februari 2013 20:13
    Newkarma
    Asch, jag han klicka iväg kommentaren innan jag var klar..... Pepp och kramar till er alla tre! :-)

Logga in för att skriva en kommentar.