icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en kvinna mitt i livet som alltid haft ett något komplicerat förhållande till både mat och träning. Använder mat till att förstärka och bedöva känslor, och det är främst de mönstren jag försöker jobba med att bryta. Har ca 20 kg övervikt för tillfället. Har i mitt vuxna liv pendlat mellan 53kg och 84 kg, en jojobantare med andra ord. Kämpar också fruktansvärt hårt mot latmasken i mig, hittills står det typ 21-2 till latmasken, men skam den som ger sig! :)

Tänker med min blogg att jag ska kunna skriva av mig så utlämnande som det bara går. Det finns saker i min bakgrund och mitt nuvarande liv som jag inte berättat för någon, inte ens min bästa vän eller min man. Antar att jag är rädd för att bli dömd och bedömd..... Här känner jag dock, eftersom ingen här vet vem jag är IRL, att jag kan vara totalt öppen, och det kommer jag att försöka vara så gott jag kan. I min blogg kommer jag att avhandla både mat, träning men också den inre balans jag försöker finna.
1 mars 2013 11:20
2

Varför tror jag på andras kapacitet, men inte på min egen...?

Jag älskar att se program typ "Biggest Loser" och älskar att läsa om framgångshistorier både här och i t.ex hälsotidningar. Är nästan beroende av det. Blir sjukt imponerad och ibland rörd till tårar när folk tar tag i sina liv och börjar träna, äta nyttigt och tappa kilon. När man ser/läser om personer som på egen hand, med viljestyrka och "j-lar anamma" tappar upp till halva sin vikt så inser jag ju att jag, som "bara" har ca 20 kg övervikt också borde kunna. Och jag vet att jag kan, jag har ju gjort det förut..... Men det är som om det där inte gäller mig, "om jag kan, så kan du" innefattar hela jordens befolkning utom just mig själv, ja i min hjärna alltså. Jag är inte värd att nå normalvikt, må bra, känna mig stark och vältränad. Är inte värd att vara vacker. Varför är det så....? Idag läste jag ett facebookinlägg som en kille som heter Lars Fransén hade skrivit. Han har gått ner 40kg på 7 månader med LCHF. Hans ord träffade mig rätt i hjärtat, han skrev b.l.a: [KURSIV]"Så här ligger det till på riktigt: Så länge du inte vågar, vill, tror dig kunna eller finner det oviktigt att hitta ditt verkliga "JAG". Alltså vem du är, vad du vill, hur du vill se ut, må, och vara i ditt liv. Kommer du heller "ALDRIG" kunna förändra dig själv, din kropp, eller världen heller för den delen. Allt börjar med dig själv, och bara med dig själv. TIPS: Du ska inte se på dig själv i spegeln, ligg istället i sängen innan du somnar i kväll och lyssna till ditt hjärta. Våga möta dig själv, våga drömma och se dig själv i morgondagens ljus. Låter det löjligt? Tänk då på att du bara har ett liv. Ett skört litet liv som väldig snabbt rusar mot sitt slut. Allt börjar i ditt huvud och kan inte du bestämma dig, kan heller ingen annan göra det åt dig."[/KURSIV] Hur och var hittar man viljan, modet och tron på sig själv....??

Kommentarer

  • 1 mars 2013 12:43
    Newkarma
    TACK kära Nectar!
  • 1 mars 2013 15:32
    Bubbish
    Jag kan säga att jag vet precis hur du tänker och känner, har varit där jag med men efter många om och men så lyckades jag förändra mitt beteende och nu går det väldigt bra. Jag tror att det är bra att inte ändra för mycket, jag själv var en allt eller inget person och det är inte alltid så bra, säg en dag då man faller ner i gropen och det går kasst ( sånna dagar kommer oftast nångång under viktnedgång) åt jag nått lite onyttigt den dagen så ansåg jag att hela dagen var förstörd och så kan man ju inte tänka det är ju hel tokigt :) Jag tror absolut på dig kämpa på :D

Logga in för att skriva en kommentar.