Livet blir inte som man tänkt.
Nä... Detta året kan nog dra dit pepparn växer, och aldrig komma tillbaka.
2022 kommer gå till historien som sämsta året ever (okay dinosaurierna skulle nog inte hålla med, men de är inte heller här och kan klaga).
Skador, dödsfall, stress, mer dödsfall, sjukdom, listan kan göras lång.
Skador:
I slutet av förra året ådrog jag mig en axelskada som hindrade mig från att träna. Jag fick gå till sjukgymnast för att försöka rätta till detta. Fick olika injektioner rätt in i axelleden, vilket temporart hjälpte. Men värken kom tillbaka. Jag vågade inte gå till gymmet, då ingen egentligen visste vad det var som var fel, och jag var rädd att förvärra skadan.
Tillslut så fick jag komma till röntgen, som visade sig vara blank. Inga fysiska skador mer än sånt som var "åldersrelaterat".
Åter till sjukgymnast som gav klartecken till att börja träna igen. Vilket jag också gjorde...
...och fick världens diskbråck strax ovanför svanskotan. Håller fortfarande på och kurerar mig efter detta, men känner att jag kan återgå till gymmet på måndag, dock försiktigt 😊
Dödsfall:
I början av året fick min älskade mormor lämna jordelivet för att passera över till vad som än väntar på andra sidan. Detta tog hårt, och även om det är ett år sedan så är det fortfarande jobbigt att prata om. Eller acceptera rättare sagt. 93 år hann hon bli. Pigg som en nötkärna. T.o.m så pigg att de bytte en hjärtklaff på henne förra året. Hennes sjukhusjournal var den tunnaste de någonsin sett. Inga mediciner eller sjukhusvistelse sedan 1967. Sen pang, hittades medvetslös hemma, 10 dagar senare är hon bara borta.
Mitt psyke fick sig nog en törn där.
De andra dödsfallen var inte i den direkta familjen, men tog ändå hårt, då det rörde sig om unga människor som tog sig själv av daga. A little close to home så att säga, då jag själv dragits med dessa tankar en gång i tiden.
Sjukdom:
Ja det har väl inte undgått någon att vi dragits med en pandemi. Även jag blev drabbad, fick en lindrig variant men en långdragen sådan. Drabbas fortfarande av tillfälliga åtsnörplingar av luftrören, oftast kvällstid. Dock inget som påverkar den vardagliga rörelseförmågan, och inte heller träningen... den lilla jag fick 😂.
Dock blev det lite värre med min kära sambo, som redan innan har en kronisk halssjukdom. Här har det blivit värre och bättre om vart annat. Något som tagit på hennes psyke rätt rejält, och med det så har även jag blivit påverkad.
Framtiden:
Nu börjar vi dock se lite ljusare på framtiden. En försiktig optimism, men ändock optimism.
Lite psykologkontakter, lite självransakan, en stor del samtal mellan mig och sambon, med mera, med mera. En början att acceptera läget;
- Jag är inte så ung som jag trott
- Folk älskar mig för den jag är inte för vad jag gör för dem/presterar
- Inse mina mentala begränsningar
- Reflektera över beteende, både bra och dåliga.
- Förändring är inte alltid av ondo.
Med detta sagt har jag nu tagit en ny approach på livet, och med mig själv. Jag kommer falla i gropar och jag kommer falla pladask på näsan. Frågan är inte hur många gånger man faller utan hur många gånger man tar sig upp och kämpar vidare.
Jag är en matmissbrukare, men har jag kunnat ta mig ur ett missbruk (rökning) så kan jag f*n i mig ta mig ur detta också!
NU KÖR VI ÄNDA IN I SOLUPPGÅNGEN !!!
Gillar
Kommentarer
-
Oj, vilket år du/ni haft... som så många andra förstås...men man är "sig själv närmast" ändå.
Bra tankar om vägen framåt... man känner ju inte till den än.
Lycka till nu 👍
Senast uppdaterad 3 november 2022 22:23
-
Ja så är det. När historieböckerna i framtiden skriver om 2000-talet kommer det finnas några mörka år. Det värsta är väl att det inte är slut än.
-
Som gammal snaskoman (min mamma kallade mej för det, redan i början på 60-talet) vet jag hur jävulskt svårt det är med matmissbruk. Och godis. Och fikabröd. Etc etc etc.
Även jag har slutar röka (akupunktur gjorde susen!) och också med annat, men mat måste man ju ha! De andra drogerna är allt eller inget. Men mat (mm) måste man ju "knarka lagom".Det är svårt - men det går. För mej är lchf melodin. Och numera kör jag ätfönster.
Vägen fram är dock inte rak utan slingrig som attan.
Lycka till!
Senast uppdaterad 3 november 2022 13:32
-
Wow! Den inställningen! Inspirerande!
Lycka till!
-
Lycka till!!👏
Logga in för att skriva en kommentar.