Dagen efter

Jag hade velat skriva ett långt inlägg om hur ledsen jag är efter läkarbesöket igår, men jag känner mig faktiskt mest tom fortfarande. Som att jag fått en dom på mina axlar som jag inte ens kunnat ta in ännu. Jag förstår det nog inte, att jag har en obotlig tarmsjukdom som i värsta fall innebär bortoperering av vissa delar av tarmen, fistlar (gångar mellan den skadade tarmen och andra delar i kroppen) samt förträngning (att ärrbildningen blir så kraftig att mat inte kan passera genom tarmen). Jag kan inte förstå det, att det handlar om mig. Jag tror nog på nått vis fortfarande att det ska försvinna om jag blundar. Hur ska jag kunna berätta för min omgivning? Ska jag ens göra det? Behöver andra få veta? Det känns på något viss skämmigt, jag är inte van att prata med andra om sjukdomar. Nu blir det lunch.

Kommentarer

16 juni 2009 12:06

Marie DK

KRAM Ta det lugnt och låt allt smälta innan du berättar eller gör något du kommer till att ångra. Andas!
16 juni 2009 12:46

tebasile

Jag sager som Marie. Ingen panik med att beratta for utomstaende, forutom vanner eller familj som du vill prata ut dig med... Sjukdomar har olika forlopp, och man kan for det mesta sjalv paverka, genom att medicinera ratt, anpassa sig (undvika stress, anpassa sin mat osv... ta hand om sig sjalv mao!). Tank pa att du kommer i forsta hand!!
16 juni 2009 19:37

Badhairday

En stor styrkekram till dig<3 Det är svårt att berätta om sjukdomar. Jag har själv anorexia och har ganska mycket besvär med vilka jag ska berätta för och inte. Balansen mellan att vara ärlig och öppen eller känna sig egocentrerad osv... Det är svårt... Men som Marie sa, ta det lugnt. Blunda inte för det, det blir lättare om man försöker se det som det är, inte överdriva eller förneka. Och när du satt dig in i det själv kanske det blir lättare att prata om med andra. Ta det lugnt bara, stressa inte, och kom ihåg, alla behöver inte veta. DU är INTE sjukdomen, DU är DU, som bara lider av en sjukdom. Fattar du skillnaden? Lycka till Kram
16 juni 2009 23:08

Ingkan

Har svårt att sätta mig in i hur du känner dig o hur du mår, men du fixar det. Har det själv jättejobbigt, fast inte med sjukdom. Jag kämpar, så kämpa du med. Det känns i bland som man vill ge upp, men sträck på dig. Alla här på MDB får en verkligen att orka vidare. Jag finns här

Logga in för att skriva en kommentar.