Upp som en sol ner som...
Dag 5
Hmm...om jag igår var euforisk så känner jag mig sjuk idag. Magen är i uppror, morrar och bubblar. Jag mår illa. Har sovit dåligt inatt och känner mig som att jag håller på att få maginfluensa. Jag lyckades äta mindre än 800kcal igår eftersom jag bara följde hungern.
Vågen visade 72,5 kg. Ner 2,5 kilo sen i måndags. Antar att det är en massa vätska? Men midjemåttet har också minskat och mitt ansikte har fått tillbaka lite konturer, så min kropp verkar fatta vad som förväntas. Trots detta känner jag mig olustig och osugen på att fortsätta. Börjar mer eller mindre omedvetet läsa artiklar om varför man ska undvika hastiga viktnedgångar, fasta och halvfasta. Läste till och med här på Matdagboken.se att man absolut inte ska skippa frukosten. Men jag tänker lite Mosley-konspiratoriskt att det är Matindustrin som ligger bakom den "forskningen". Velar lite och äter ett ägg till frukost för säkerhets skull ;-)
Känner ett starkt saltsug och undrar vad jag kan dricka för att minska det? Vill inte dricka buljong nu när jag mår illa och att släpa hem typ Clubsoda från butiken känns ju klimat-o-smart. Kan man salta sitt eget bubbelvatten eller kommer jag må ännu mer illa då?
Idag är det fredag. Jag har redan köpt hem fin ekologisk lövbiff. En wok på det kan ju bli lite festligt, även om det är långt från Biff med bea som är en fredagsfavorit. Men just nu blir jag illamående bara av att tänka på kött. Hua! Jag hoppas detta går över snabbt. Sen väntar det stora mandomsprovet #första helgen på LCLC. Bävar.
Gillar
Kommentarer
-
En läkare så till mig en gång, för många år sedan, att man tappar hungerkänslorna om man äter mindre än ett visst antal kcal. Jag vet inte om det stämmer och vad gränsen gick.
Det finns så många råd vad man ”ska” och ”inte ska” göra. Det som passar en person passar inte en annan.
Den enda forskning jag tycker att vi ska lita på är den som vi gör på oss själva. För mig fungerar inte snabb viktminskning. Jag testade några extrema varianter när jag var i 20- 30 årsåldern. Visst rasade jag i vikt, men jag hade inte ändrat min livsstil så när jag återgick till kosten jag ätit innan så gick jag upp allt och lite till.
Det finns ingen anledning att må dåligt under viktresan, tycker jag.
Under många år har jag själv utgått från den mängd kalorier jag behöver när jag är i mål. Visst, viktnedgång är gått sakta, men jag har inte gått upp igen efter det.
Med din ålder och längd skulle du behöva ca 1700 kcal/dag när du är i mål. Det är ca 200 – 300 kcal mindre än vad du behöver för att behålla din nuvarande vikt.
Jag tror att det är lättare att ge upp ju mer extrema metoder vi tar till. Med extremt menar jag då att det är det utifrån vad vi är vana vid.
De flesta "metoder" talar om vad och när vi ska äta, men ytterst få diskuterar varför vi äter det vi gör. Enligt mig så är det senare om är mest intressant
Nu undrar jag så klart varför du bävar inför helgen i stället för att känna dig motiverad? Beror det på att du känner dig sjuk eller för att du tror att utmaningen blir för stor?
-
Tack för dina klokskaper Gittan.
Nu när dagen har gått är jag inte illamående längre. Tog ett ägg till frukost och saltade mitt bubbevatten och extra mycket salt på laxen och sparrisen jag åt till lunch.
Jag har också några korta misslyckade försök bakom mig, men jag gav mig aldrig hän riktigt utan bestämde att jag dög som jag är och slutade dieten.
Med Mosleymetoden är jag ju bara extrem en "kickstart" för att sen köra 8:2 (800 kcal två dagar i veckan resten medelhavsmat). Det är väl det som är upp till bevis sen; att inte börja äta som vanligt igen. När man vill fira att man kommit i mål.
Jag blir verkligen mätt på den mat jag äter nu. Middag och lunch är inte allt för långt ifrån vad jag äter annars. Min övervikt består i allt annat ätande. Mellan måltider, på kvällar, när jag är uttråkad, sugen, ledsen, har druckit alkohol etc. Nu skippar jag allt detta och hoppas att suget/ovanan inte kommer tillbaka när kickstart är över.
Min oro inför helgen var dels att illamåendet skulle hålla i sig. Jag avskyr känslan av att må illa, det väcker kroppsminnen från när jag fick cancer på bl a bukspottskörteln och mådde illa i flera månader utan uppehåll. Jag klarade bara av "lätt frukostmat". Urk!
Dessutom förväntas det lite festligheter vid helg som t ex fredagsmys (mitt blev ett glas cola zero med citron och sen sprack jag min kalorigräns genom tre skivor underbar cheddar som visade sig innehålla ofantliga mängder kalorier för en som bara har 800 tillgodo), imorgon väntas korvgrillning/fika på landstället (får väl grilla sparris
) och middag med vänner jag inte ska tillaga (och de kommer dricka vin som jag älskar). Så vi får se om utmaningen blir för stor...Fingers crossed! -
Många kloka ord i gittan52:s inlägg och jag undertecknar dem alla. Vi är själv experter på vårt eget liv, men - ja det finns ett men... - först efter det att vi kommit underfund med hur vi fungerar, tänker, gör beslut, älskar, hatar, osv osv.. All kunskap och lärdom om oss själva inverkar till hur vi kan nå det livsmål vi vill nå.
Jag känner igen dessa olika perioder av viktnedgång och har också provat på alla märkvärdiga och mindre märkvärdiga dieter. Som kickstart fungerar de suveränt, men i det långa loppet kan det bli utmamande. Deras yttre motivationseffekt avtar efter en tid, tyvärr...
Efter att, som jag, levt i många år och under alla dessa år nött in ett specifikt ätbeteende - ett inte så konstruktivt sådant - valde jag att här hitta nyckeln till framgång. Det tog mig 1år och 4 månader. Jag äter som jag alltid gjort, på mitt sätt, utan krusiduller eller tillsatser och finesser. Skillanden nu är att ätandet är målinriktat, planerat och förnuftigt. Så ingen diet här bara kalorier som inehåller närig av högsta kvalitet inom ramen för det som ger en viktminskning varje vecka - och nu - som håller vikten under ett tak. Mindre, bättre och förnuftigare
Jag är alltid vrålhungrig på morgonen så för mig är detta mål dagens höjdpunkt. För andra tar det emot att äta frukost och då skall man låta bli. Det handlar i alla fall om det totala intaget under dagens lopp och man bör se till att kroppen får de byggstenar den behöver för att inte bryta ner de stukturer som håller oss starka och motståndskraftiga. Så igen - du är expert på vad din kropp vill ha.
Lycka till Sinclair - du fixar dethär!
-
Tack för att du delar med dig. Precis som ni säger måste man ju hitta vad som funkar för den egna kroppen, men jag blir stärkt av att läsa hur andra har gjort tidigare och vad som fungerar för er. Ha en fin söndag!
/Anna
Logga in för att skriva en kommentar.