icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Nu är det dags igen och denna gången att för gott få väga normalvikt. Men med hjärtat denna ggn tänkte jag. Grattis till alla som lyckats helt, jag hoppas jag får tillhöra den skaran snart.  Stor kram Sandra
21 juni 2012 19:59
4

Hopplös

Jag känner mig så himla värdelös, har just proppat i mig alldeles för mkt vitt bröd o även annat skräp idag. Jag känner att det är tårar på vägen vågar inte släppa ut dom just nu av någon anledning. Känner mig så ens o hjälplös idag. Jag o sambon kommer inte riktigt överens just nu heller o det gör inte saken lättare. Dessutom har jag 2 utmaningar som jag vet att jag kommer misslyckas med när det varit så här med hetsätning i ca 5-6 dagar nu. Varför ska allt kännas så här tungt o kämpigt. Jag har ont av min fibromyalgi så jag grät tidigare idag för värken o den jobbiga känslan av ångest. Sen jag kom under 78 kg så har det varit som en enda lång uppförsbacke med viktnedgången. Det gör att jag börja tappa orken o hoppet om att lyckas. Jag vill inte misslyckas men när ångesten blir för stor så "måste" jag stoppa nåt onyttigt i munnen för att döva det tunga som jag inte vågar släppa ut när jag inte känner mig trygg inombords. Jag bara önskar det fanns en famn att krypa ner i o någon som förstår vad jag går igenom. Det är så ensamt med denna kamp. Kram Sandra

Kommentarer

  • 21 juni 2012 20:07
    Lider verkligen med dig! Själv har jag varit sjuk hela veckan och onyttigheterna är då svåra att stoppa! Du är INTE ensam!!! Vi finns alla här för att stötta varann.. Och vi alla har haft våra svåra stunder och prövningar. Den som inte ger upp har inte förlorat är mitt nya motto! Nu tar vi nya tag tillsammans Sandra! Vi på MD tror på dig och finns här när du behöver en hjälpande hand! Många styrkekramar //Marie.
  • 21 juni 2012 20:22
    Tack snälla Marie. Nu kom tårarna, tack för ditt stöd det värmer otroligt mkt. Jag känner mig väl mest ensam här hemma när min sambo o jag är på olika våglängd. Men såklart oxå när jag ser andra som lyckas så sjunker orken. Man kan inte träna heller när kroppen värker så mkt så fort jag ens promenerar. Jag förstår att det är tufft när du är sjuk. Kramar i massor
  • 21 juni 2012 20:40
    Jag förstår hur det känns, har suttit i samma situation fler gånger än jag kan räkna! Låt tårarna komma ikväll så tar vi nya tag imorgon ;)
  • 21 juni 2012 22:53
    Jag får låta det vara som det är idag bara. Jag ser inte fram emot vägdagen imorgon tyvärr. Tack Marie för att du lyssnade. Sessa: på nåt sätt kanske det lättar snart men jag o sambon har en jobbig period o jag är så känslig när set blir så. Jag vet att det inte är värt att förstöra för dig själv men jag får väl bara sörja o sen ta nya tag när jag orkar. Stor kram

Logga in för att skriva en kommentar.