Konflikter o skit!! Hur gör man?

Jag blir så himla trött. Min mamma o jag har så jobbiga konflikter nu för tiden. I förra veckan så fick jag en känga av henne trots att jag har det tufft med min sons lärare o en stödlärare när det va kvartsamtal, jag märktedom ville inte ta ansvar. Det enda hon kunde säga (för att hon har svårt för folk som säger ifrån o står upp för sig själv): "Dom kanske kommer tycka att du är helt omedgörlig o jobbig". Jag är väl för fan inte intresserad av att höra vad dom ska tycka om mig, jag behöver väl ha min familj bakom mig o inte behöva känna skuld över hur hemsk jag är som behöver stå upp för att min son behöver extrastöd??!! Ibland måste man ryta till för att dom ska ta en på allvar. Sen idag så ringde hon på morgonen just när jag o min son va sena till skolan, jag va söndertressad o har varit senaste tiden. Det vet min mamma men hon förstår inte vad det betyder. Jag talade om att jag va stressad men hon malde på om att hon glömt sin telefon hemma o att hon skulle ringa min bor för att väcka honom (han är 11 år yngre än mig 27 år, alltså vuxen. Han har social fobi o jobbar på en skyddad verkstad men han har inga krav att han måste jobba. Men han klarar sig själv, det är hon som är nojjig) men jag va mitt i min stress o jag har alltid uppfostrats till att hjälpa andra. Jag kände mig arg o sa att jag egentligen inte ville men att jag får göra det så fort jag fixat det jag håller på med o att joel ska till skolan. Då låter hon lite sur o säger "men jag skulle ha ringt för en kvart sen, kan du inte ringa nu"? Då sa jag igen att jag måste ju göra mitt klar först. Jag hade andan i halsen hela samtalet så det kunde inte vara någon tvekan om att det jag sa stämde. Jag har svårt att förstå hur man kan pressa någon som låter stressad, jag hade sagt vet du jag hör att du har fullt upp, jag fixar det här på annat sätt. Bara själva grejen att hon ringer o väcker min brorsa gör mig så arg att jag kokar, jag har haft raseriutbrott halva dagen pga detta. Jag är ju själv hemma sen flera år pga utbrändhet o post traumatiskt stressyndrom från en sjukt destruktiv uppväxt. Men det är som att min mamma pga skam inte vill ta in hur jag mår o att jag inte fixar press av nåt slag för då kraschar min kropp o jag hamnar i självdestruktivitet för att jag känner mig värdelös, då jag inte passar in i samhället. Jag vet inte hur jag ska nå fram till henne, hon verkar inte kunna se den andras upplevelse av konflikten alls. Jag kan iaf tänka mig in i hur hon mår o att hon själv har panik när hon beteer sig illa. Men hon anser att jag bara sårar henne o hon har minsann oxå känslor. Jag blir så trött. Vad hade ni gjort?? Jag känner verkligen att jag behöver stöd i det här. Kram Sandra

Kommentarer

4 oktober 2012 18:53

Nai

Det låter verkligen jättejobbigt:( jag vet inte heller vad du ska göra åt saken, men försök att inte ta åt dig, och fortsätt att stå på dig! Massor med peppkramar!
4 oktober 2012 18:54

anne541

Jag har lärt mig att man inte kan ändra på andra, aldrig aldrig någonsin. Den enda man kan ändra på är sig själv, och det är svårt nog. Men det som ofta händer när man ändrar sig själv är att andra ändrar sig som ett resultat utav att man själv har ändrat sig. Vad jag menar är att du själv måste sätta dina gränser för vad som är bra för dig, inte vad som är bra för din mamma. ( vad man indirekt gör då är att man blir arg på den andre för att dom inte fattar hur man själv känner det) Men hur ska dom veta om man inte säger ifrån. Tex. Skulle jag i ditt fall sagt ifrån redan från början, att; jag kan inte prata med dig nu, jag får ringa när jag har tid. ….förmodligen får du en massa men..men ...men Det är då man en gång till får stå på sig, vänligt men bestämt säga...jag ringer dig sen, hej hej...Ja, luren i örat. Det är bara du som kan sätta dina gränser vad som är OK för dig, det kan ingen annan människa göra åt dig, ingen annan kan heller säga var du ska ha din gräns. Den sätter du själv. Lycka till
4 oktober 2012 21:05

Snuttan7

Jag vet ju mkt väl att jag måste säga ifrån till henne men hon har en syrlighet som gör mig så illa till mods hela mitt liv att jag haft svårt att säga nej. Nu har jag börjat säga ifrån när jag känner att det passerat min gräns men i morse när hon ringde så stod det dolt nr o jag va helt inställd på att det va min dotter som är hos sin kille som ringde. Så jag fick inte ur mig att jag ringer upp det va kaos runt mig o i mig. Men nu måste jag verkligen ta tag i det här även om det är tufft. Hon sansade sig nyss i ett mess o berättade att hon inte vill bråka o att hon älskar mig. Wow vi säger knappt dom orden i vår sargade familj. Jag är så imponerad att hon vågade. Men jag stod på mig o bad även om ursäkt att jag lät ilskan över min egen miss gå ut över henne. Ja ibland ordnar det sig själv mör man ger det lite tid. Kram
5 oktober 2012 10:48

okunnig

låter otroligt jobbigt :( Det är jobbigt när ens närstående inte förstår och stöttar och de låter helt knäppt att du eller hon ska ta på sig ansvaret att ringa din bror. De verkar som om hon inte kan släppa taget riktigt. Vad de gäller din son tycker jag du gör helt rätt. Kämpa! Stor kram till dig!
5 oktober 2012 11:08

Snuttan7

Ja det är curling enligt mig o jag vet hur svårt det är att släppa sina barn, jag har själv lärt mig efter min mammas beteende o curlar ibland min 8-åring. Men jag är iaf medveten om det o jobbar som en gnu på att rätta till det. Men jag har aldrig ställt upp på det tidigare o kommer inte göra det mer heller. Nu har tydligen min mammas sagt ifrån att hon inte ska göra det längre, så vi får se hur det funkar. Ibland blir det sjukt. Kram Sandra
9 oktober 2012 21:02

indiana2

tycker absolut att du ska göra det som känns bäst för dej o dina barn . ibland måste man vara lite ego , jag menar om du brakar ihop vem ska då ta hand om allt o alla ? känner verkligen med dej, inte lätt. men var och en lär ta ansvar för sina liv o helst ska man omge sig med människor som man mår bra av , och som man får possetiv energi av . men det är lättare sagt än gjort , jag vet . tycker iaf att du ska stå på dej . man väljer inte sina föräldrar . må så gott o ta hand om dej själv o de dina ( barnen ) kram på dej

Logga in för att skriva en kommentar.