icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Nu är det dags igen och denna gången att för gott få väga normalvikt. Men med hjärtat denna ggn tänkte jag. Grattis till alla som lyckats helt, jag hoppas jag får tillhöra den skaran snart.  Stor kram Sandra
29 oktober 2012 18:41

Ligger lågt. :(

Det är så mkt för mig nu med ansökan om sjukersättning och skoltjafs med dotterns skola att jag inte riktigt hittar tillbaka till mitt flow som jag hade med lchf:en i flera månader tidigare. Jag får liksom inte tillbaka orken o intresset för att orka äta mat i överhuvudtaget. Jag tar nåt för att jag måste liksom. Det min kropp helst vill äta är godis, skräpmat och frukt. Tyvärr har det även ätits godis o skräpmat ett antal ggr den sista veckan o det blir ingen viktnedgång överhuvudtaget. Idag skulle jag åtminstone hoppa lite på studsmattan men då blev jag så nödig att det inte gick att fortsätta. Jag hoppade lite till efteråt men sen skulle det komma elektriker som skulle fixa bredbandet så det sprack. hela veckan är fullproppad med saker som jag måste. Min dotter är tandläkarrädd o har fått remiss till eastman instituet så vi ska se hur hon ska få hjälp (min son går där med) men det här gör att det är så komplicerat med allt i mitt liv. Allt måste specialbehandlas o det tar så mkt längre tid eftersom inget flyter när det hela tiden är problem. Jag blir galen. Sen är deras pappa tyvärr inte så mkt till hjälp eftersom han har problem med humöret o empatin (han har en diagnos på det) så honom kan man inte fråga om hjälp eftersom barnen skulle få grova trauman om dom gick med honom. Så allt hänger på mig!! Jag vill ju ge mina barn en så bra barndom som jag kan o orka vara en fungeradande mamma för dom, en sån som jag inte fick. Jag har ju dessutom mina egna problem från en sjukt dysfunktionell barndom med post traumatiskt stressyndrom som jag går på behandling för men som kan ta hela mitt liv att ordna. Jag ska ha intensivterapi nästa vecka med fyra dagar på rad, vilket är mkt tunga saker som sätts i gungning vid dom tillfällena (kroppspsykoterapi kallas det). Ja ni hör ju själv hur galet allt är i mitt liv. Jag vill bara gå o lägga mig under ett täcke tills barnen är stora nog att flytta hemifrån, men ändå inte eftersom jag missar allt bra då. Jag är så ofokuserad o frustrerad nu för tiden så jag undrar om det någonsin kommer bli bra igen. Usch! Kram Sandra

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.