Viktnedgång men deppig ändå. 😳Och 10 kgs-bild.

Jag blir inte klok på hur jag mår. Visst är det mkt runt mig o min intensivterapi närmar sig sakta men säkert. Det är alltid tufft att leva ut sina känslor genom kroppspsykoterapi men nånstans har jag ändå insett vad det hjälper mig att lära känna mig själv mer o mer men det är något annat som skrämmer mig. Jag kan tänka mig att det är att jag är rädd för att klyftan mellan min kärlek o mig ska öka ju mer jag utvecklar mig själv. Men förhoppningsvis gör det att vi kan våga komma varandra närmare iom att MIN rädsla för närhet o svek minskar. Just nu är jag inne i en mer intensiv misstänksamhets-period o det är väldigt tufft. För även om min sambo o jag har ett tufft förflutet med otrohet osv så har jag även det med mig från mina föräldrar o mi à tidigare män. Jag har fått gå igenom mkt tufft o att jag i huvudtaget vågar testa kärleken en gång till o dessutom ha klarat av 3 år med karln är historiskt för mig. Vi har pratat o ältat detta ämne ska ni veta men jag har så många år av tidigare svek bakom mig i min historia att allt kommer ju på den här stackaren. Han har gjort allt i din makt för att vara trogen men oron gnager i mig i perioder att jag ska behöva gå igenom samma pers ännu en ggn. Jag är så tacksam att jag ska på terapi som dessutom blir extra intensiv för att komma ner i lagren av känslor som hindrar mig att älska mig själv o andra fullt ut. Det är ändå märkligt att jag inte kan vara så pass glad över viktnedgången som går som på räls just nu. Jag tar kort vart 10 förlorat kilo o jag blev så besviken på att rumpan hängde o låren, de förbannade låren aldrig hänger med överkroppen på nåt vis. Det gör mig så frustrerad. Ska jag behöva bli ett benrangel gör att få vackra spänstiga ben?? Men visst, jag har ju inte tränat regelbundet på flera veckor pga omdtällningsbesvär o utdragen förkylning en längre period. Jag tänkte gå o simma imorgon o känna efter om jag får dvimmningskänslor annars kan jag börja trappa upp sakta men säkert igen. Jag längtar efter att kunna träna bort hängrumpan o slapplåren, håller tummarna att jag inte är för gammal för att huden ska dra ihop sig o bli fastare. God natt o kram på er. 🌼 Sandra

Kommentarer

3 oktober 2012 07:09

aregnisw

Jag håller tummarna för dig att allt kommer att gå bra med den terapi du nu går igenom, jag vet ju själv hur jobbigt det är jag med har haft mycket jobbigt med vissa män i mitt liv. Har ju också svårt att lita på någon. Men jag försöker så gott det går men ibland vet jag inte om den mannen jag nu träffar litet då och då om han verkligen menar allt han säger. Det känns så bra vissa dagar och andra då tänker jag bara på negativa tankar att det kommer aldrig fungera igen. ja ja man får se. Men din kärlek han verkar ju vara en fin och snäll människa så jag tror säkert ni kan komma varandra närmre när ni varit tillsammans i 3 år nu. Och vartefter du kan börja träna igen så ska du se att huden snart drar ihop sig du är ju så ung så det ska väl inte vara några problem. Men man får ha tålamod. Så är det med allt men ibland är man ju bara så ivrig att allt ska bli bra på en gång. Massor med peppkramar till dig!
3 oktober 2012 07:32

Blendy04

Pepp på dig! Kram
3 oktober 2012 08:05

SaraElsa

Du är ju jättefin i kroppen! Kör på som du gör så ska du se att de envisa låren kommer minska :) tyvärr kan det ju ta lite tid att tappa just där man vill.
3 oktober 2012 10:34

Glaad70

Det ser jättebra ut!! Jag vet att följande ord låter som en utsliten kliché MEN... HA TÅLAMOD, DET TAR TID!! Du MÅSTE sätta det i förhållande till länge det har fått tänja ut sig... Det kommer gå kanon! Lycka till!!
3 oktober 2012 17:49

Snuttan7

Tack tack snälla ni jag ska lägga ut bilder på före o efter hittills tänkte jag. Ja jag har verkligen lite tålamod så det behöver jag jobba med. Kram till er alla. 💞 Sandra

Logga in för att skriva en kommentar.

Viktnedgång men deppig ändå. &#128563;Och 10 kgs-bild.

Kommentarer

Viktnedgång men deppig ändå. 😳Och 10 kgs-bild.