Äta eller inte äta?
Jaha, det är den stora frågan för oss alla här.
När man påbörjar sin viktminskningsperiod uppstår den här frågan helt automatiskt oberoende av vilken kost/diet man tänkt sig. Antingen går det ut på ta bort något eller flera livsmedel eller att minska kaloriintaget eller något annat. Det svåra är om man är sockerberoende/kolhydratberoende, då vill man gärna efter en tid börja förhandla med sig själv typ: "ja, men lite kan jag ju äta av detta" eller en annan variant är: "Jag kan väl få unna mig det här bara lite" eller "det är nog synd om mig ändå". Tyvärr blir resultatet, att när man hoppat över skaklarna då och då och sedan allt oftare blir svårare att hålla sig på banan och viktminskningen stoppar upp. Det har vi alla fått känna på och dessutom också att det blivit besvärligare att återgå till de goda föresatserna.
Vi som är med i Hålla viktengruppen har fått känna på detta många gånger och det behövs så lite för att vågen kan åka upp mer eller mindre. Det vill ju helst ingen av oss uppleva. Därför är vår grupp så bra, för vi peppar varandra och håller koll på våra vikter varje vecka.
Gillar
Kommentarer
-
Jo, det är som att det tar lång tid att bygga bra vanor och går på ett nafs att återgå till något annat.
Samtidigt så tänker jag att det inte får bli för restriktivt heller för då hamnar jag så lätt i allt-eller-inget och tänker att det är kört och att jag lika gärna kan fortsätta om det råkar bli lite extra någon gång.
-
Kanske är det så att det är ”svårare” att hålla sin vikt om man äter kolhydratreducerad kost?
Jag, som övergett det, och mest tänker kalorier men också fettkvalitet och kostfiber, upplever att jag kan fuska till det ibland utan att det påverkar min kosthållning och vikt på sikt.
Det vore intressant att få ta del av fler erfarenheter just om det är lättare/svårare att ”fuska” beroende på vilken typ av kost ni har valt.
-
Jag tror att man aldrig "kan bli friskförklarad". Man får kämpa varje dag resten av livet för det man bestämt är det rätta i ens liv och erkänna det. Vissa av våra kroppar klarar inte vissa grejer. Så man får fuska och sedan kämpa vidare på den vägen man valt. Många här har problem med kolhydrater. Jag med alkohol. Man måste välja väg och stiga upp ur diket så fort man ramlat. För en del av oss kommer det aldrig att finnas något lagom. Jag använder ordet man som egentligen borde ersättas med jag men det blev så.
-
Tack för era svar. Elka, för ditt gillande.
Kvitten, visst är det svårt med allt eller inget, men att hitta ett "lite av något extra någon gång" är väldigt svårt. Kan lätt bli mycket av något extra eller något annat som kan bli fel beroende av vad man är känslig för.
Gittan, har försökt äta kolhydratrik mat t.ex. bröd (älskar det) eller potatis eller annat i samma klass och tyvärr ökar vikten direkt, även om jag håller mig till små mått. Fettkvalitet håller jag strikt såsom olivolja, kokosolja och smör. Fibrer får jag genom grönsaker. Håller mig till LCHF-kosten så strikt som möjligt.
Laiken, du har så rätt, vi f.d. tjockisar (får man säga så?) blir aldrig friskförklarade. Det har blivit vårt öde. Det därför det är så viktigt att en gång för alla bestämma sig för vilken väg i fråga om kosthållning man vill gå och sedan följa den, om den visar sig vara bra för just en själv.
Logga in för att skriva en kommentar.