icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
12 november 2009 10:26

Träning och tankar i vardagsrummet

Kört Bodybalance hemma igen =) Inte lika skakigt idag då jag hade en riktig matta - mer stabilt under fossingarna ;) Märkte man utmana balansen (japp i i bodybalancen hehe) med en tjock lurvig matta under fötterna. Gosh vad jag skakade då, shaky shaky! Nu fick jag bättre kontakt i övningarna - så en klar fördel är ju använda yoga/pilatesmatta. Funderar t om om jag ska pallra iväg min sladdriga (!) och köra lite kondition på gymmet. Är trots allt ledig både idag och imorgon - och jag har gett mig fanken på att jag ska komma iväg till gymmet en gång denna vecka! Blir inte riktigt klok på mitt motstånd att ta mig dig. Vad är det som bromsar mig dit? Tror det är att jag är rädd för att det ska bli påtagligt att jag haft uppehåll. Har haft en sådan här period tidigare och jag VET att det inte är kul dyka upp på gymmet igen och märka i speglarna hur "mjuk" man blivit. Man är tvungen att sänka vikterna, för helt plötsligt har man inte samma ork som tidigare - som om man skulle komma tillbaks och orka samma vikter... Det gör man bara inte och det är just det som blir så påtagligt efter ett uppehåll. Man måste på ngt sätt "sona" för sina synder. Tack och lov hittar kroppen ganska snabbt tillbaks - det är som om den säger "hey det här känner jag igen-kom igen nu kör vi!" Det är det mentala hos mig som brukar ställa till det - japp mina höga krav på mig själv. Och jag är inte snäll mot migsjälv. Konstigt hur förstående man är mot sina nära och kära. Jag förstår dem, har tålamod, resonerar och peppar - men inte mot mig själv. Hur kommer det sig att man är sin egen värsta fiende? Helt sanslöst egentligen =) Samtidigt som man kan stärka sig själv och finna såå mycket styrka inom sig - kan man även förgöra och trycka ner sig. Jag skriver "man", men utgår såklart ifrån mig själv =) Varje dag har jag flera val; hur känns det idag, vad kan jag göra åt det, ska jag iväg, vad ska jag äta, ska jag falla efter suget - är jag verkligen hungrig, eller är det något annat? Jag har ALLTID ett val-och det är bara mitt. Jag kan skylla på alla möjliga saker och ting - i slutändan är det mig det drabbar och ingen annan. Idag är en bra dag, jag är i balans i mig själv och i mina tankar - jag är här och nu. Det underlättar. Fladdrar jag iväg, tappar jag lätt fokus. Men inte idag =)

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.