Påläggsfällan

Knappt vågat mej in på matdagboken sen sist. Då resulterade det i 1500 mailaviseringar från matdagboken innan jag märkte det och fick stopp på det! Men nu verkar det lugnt som tur är.

I mitt kylskåp o skafferi finns numera inget godis i lager. Jag köper helt enkelt inte hem det. Inte ens igårkväll när jag var själv hemma åt jag några sötsaker. Men däremot "unnade" jag mej en kebab! Varit gräsligt sugen på det länge nu.. Supergott! Till mitt försvar får jag väl säga att det blir inte ofta snabbmat så jag känner inte att det är något större problem. Däremot är jag ju så svag för god mat. Har jättesvårt för att äta små portioner och vill gärna "provsmaka" på allt. Jag har problem med att småäta och jättesvårt att komma tillrätta med det. Det är där rubriken kommer in; pålägg. För när jag är hungrig/sugen och öppnar kylskåpsdörren så ligger det pålägg direkt i ögonhöjd. Det följer gärna med en bit skinka, ost eller kanske till och med salami. Det är så lättåtkomligt! Barnen måste ju få ha pålägg till mackorna så jag kan ju inte sluta köpa det. Dessutom är det ju så lite så det knappast räknas.....

Ibland tittar jag på ett program där man följer extremt överviktiga personer som får hjälp med diet och operationer för att minska i vikt. Då gäller det ofta livet och handlar om flera hundratals kilon. Tänk att det kan gå så långt! Att använda maten som tröst kan få så stora konsekvenser! Det säger en del om hur starkt suget kan vara. Jag tänker att jag inte ska vifta bort det svåra med att gå ner i vikt. Det ÄR svårt. Annars hade väl inte så många kämpat med det. Det värsta man kan göra är nog att tänka att det enbart hänger på karaktären, det handlar om så mycket djupare saker än så. 

Nej, dax att sluta. hemmagjord grönsakssoppa väntar!