icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en kurvig blondin som fått lite för många kurvor på sista tiden. Har "alltid" varit smal så har på något sätt förnekat att jag gått och blivit rundare med åren. Nu är mitt mål att få BMI ner till 25 och väga 65-67 kg. Jag vill absolut inte bli pinnsmal för trivs med min rumpa och mina bröst ;) Jag har dessutom timglasfigur med tydlig midja även nu med lite övervikt, så tror att ett BMI på 25 är helt sunt för min kroppstyp.

Jag har bantat några kilo med jämna mellanrum då vikten gått upp, bara för att misslyckas och gå upp ännu mer. Att vågen gått över 75 kg kom som en shock, så nu ska jag försöka ändra livsstil istället för att banta. Ska minska rejält på godis och sötsaker samt börja motionera regelbundet. Mitt mål är att gå ner till 70 kg innan sommaren och väga 67 kg vid sommarens slut, och sen få ner det till 65. Here we go!
7 oktober 2012 08:46
2

All you need is a man

Har träffat någon speciell. För speciell måste han vara som fått mig att gå ner ett kilo på två dagar. Eller är det fjärilarna i magen som lyfter upp mig från vågen? Har tidigare konstaterat att det är singellivet som gör mig fet då jag tröstäter i ensamhet, men att gå ner så rejält efter bara en dejt va nåt nytt! ;) Får se vart detta leder men förhoppningsvis till nåt speciellt och en rejäl viktnedgång på köpet. Mannen ifråga är en tidigare klasskompis från högstadiet, vilket vi gick för över 15 år sedan. Jag var en av de tuffa tjejerna och han var en sån som jag aldrig skulle ha lagt märke till, so not my type back then. Vi sprang på varann på krogen en gång för ca 10 år sedan och jag minns att jag konstaterade att han vuxit till en stilig man. Sedan dess har vi levt våra så olika man kan. Han har skaffat två barn och blev singel för 3 år sedan och jag har varit ut i världen och sökt mannen i mitt liv med ett mångtal katatsrofala förhållanden i bagaget. Tack vare facebook kom vi i kontakt igen och har chattat från och till det senaste året men aldrig träffats. Har varit tal om att ses över en fika men eftersom vi bor i olika städer har det aldrig blivit av. Jag har också varit rädd att träffa honom och inse att jag inte har nåt intresse för honom, så har levt i min drömvärld och flirtat på nätet. Men nu tog jag mod till mig och bjöd hem honom igår kväll och vi hade mycket trevligt. Gick bättre än jag vågat drömma om.Talade om allt mellan himmel och jord i sju timmar och tiden gick alltför snabbt. Var inga blixtar och dunder men kände mig otroligt trygg i han sällskap och kunde vara mig själv till 100 %. Han har verkligen potential och när han åkt hem lämnade han ett stort tomrum efter sig. Hoppas att få se honom snart igen för har på känn detta kan leda till något. Förhoppningsvis till det jag sökt så länge; kärlek. Nu måste jag bara försöka särskilja känslor från längtan. Jag vill inte rusa in i något bara för att jag vill bli kär, och på så sätt intala mig att jag är det. Jag vill ta det lugnt och se vad som växer fram, för i mina tidigare förhållanden har jag blivit ihop med någon innan jag ens varit kär, bara för att killen har varit trevligt och funnits där serverad på silverbricka. Sedan har jag vant mig vid förhållandet utan att någonsin ifrågasatt mina känslor. Dom säger att när man träffar den rätta så vet man det bara. Så nu ska jag vänta och se om den vetskapen infinner sig.

Kommentarer

  • 7 oktober 2012 09:15
    Sommar87
    Härligt med förälskelse!!
  • 7 oktober 2012 10:16
    aregnisw
    Hoppas den känslan infinner sig, det är ju underbart om man verkligen hittar rätt. Lycka till och en peppkram till dig!

Logga in för att skriva en kommentar.