icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en kurvig blondin som fått lite för många kurvor på sista tiden. Har "alltid" varit smal så har på något sätt förnekat att jag gått och blivit rundare med åren. Nu är mitt mål att få BMI ner till 25 och väga 65-67 kg. Jag vill absolut inte bli pinnsmal för trivs med min rumpa och mina bröst ;) Jag har dessutom timglasfigur med tydlig midja även nu med lite övervikt, så tror att ett BMI på 25 är helt sunt för min kroppstyp.

Jag har bantat några kilo med jämna mellanrum då vikten gått upp, bara för att misslyckas och gå upp ännu mer. Att vågen gått över 75 kg kom som en shock, så nu ska jag försöka ändra livsstil istället för att banta. Ska minska rejält på godis och sötsaker samt börja motionera regelbundet. Mitt mål är att gå ner till 70 kg innan sommaren och väga 67 kg vid sommarens slut, och sen få ner det till 65. Here we go!
27 augusti 2012 19:53
3

Det gör så ont!!!

Mitt hjärta värker snart sönder och den enda medicin jag känner till är att dämpa virrvarret av känslor med godis. Nu gäller det att vara stark för känner bara att jag skiter i allt igen. Mitt ex ringde idag, som jag för övrigt fortfarande är gift med, men väntar på att få skilsmässa. Jag lämnade honom för 2 år sedan då jag inte stod ut med hans lögner och otrohetsaffärer längre. Han påstår ännu i denna dag att han aldrig var otrogen, men det fanns så mycket där som tydde på det, att jag tog beslutet baserat på min magkänsla och en hop med rätt pålitliga bevis. Har inte haft någon sedan honom och ensamheten håller på att ta kål på mig. Och så ringer han, något han gjort ett antal gånger de senaste månaderna. Han är soldat och i Afganistan som bäst och säger att han inte har någon annan att ringa. Att han inser hur mycket jag betyder och hur mycket han gjort fel etc. Jag borde inte lyssna på honom eller ens svara på hans samtal för den delen. Men jag har ju ingen annan, och någonstans inom mig saknar jag den person jag älskade. Han som inte längre finns eller kanske aldrig fanns... Oavsett gör det så ont just nu att jag bara vill slukas upp av universum och försvinna. Han är min förkrossade dröm. Drömmen om en familj och livslång kärlek. Jag vet att vi inte har någon framtid tillsammans. Ändå kan jag inte släppa taget. Och jag vill så gärna tro att det han säger är sant, att jag betyder något för honom. Att prata med honom känns så tryggt, för ingen känner mig som han gör. Vi har ju våra egna inside-grejer som vi skrattar åt fortfarande. Och sen blir skrattet till gråt för hur f*n kunde han göra såhär mot mig!!!

Kommentarer

  • 27 augusti 2012 20:03
    artlen
    Jobbigt, och jag känner igen det där att den "enda" medicinen är att äta. Även om man vet att det inte hjälper ett dugg mer än för studen. Försök att hitta något annat att göra istället, vet hur svårt det är. Och jag hoppas att du får din skilsmässa så att du kan lämna detta bakom dig och gå vidare.
  • 27 augusti 2012 20:32
    valnöten
    styrkekram härifrån till dig. Försök rikta känslorna och göra något konstruktivt med dem. Jag vet, lättare sagt än gjort. Men när du känner sådär, gå ut o rör på dig, långpromenader gör underverk för kropp och själ.
  • 28 augusti 2012 07:10
    Zahrah
    Tack för er kommentarer. Mår mycket bättre idag och vet att jag bara måste gå vidare, med både livet och viktminskningen. Lyckades stå emot begäret igår och åt inget onyttigt. Kändes bra att få skriva av sig lite här. Tack för att ni bryr er <3

Logga in för att skriva en kommentar.