barn och vikt
Kommentarer
-
Jag var tjockisen i familjen, alla mina syskon var späda. Mamma påpekade ständigt att jag inte fick ta mer mat, att jag skulle dricka light-läsk när de andra drack vanlig och att jag bara fick ta en bulle osv. Jag började därför äta väldigt fort för att hinna ta om mat innan mamma hann lägga märke till det, åt i smyg för att inte bli påkommen och passade på att äta massa extra onyttigt på kalas mm när inte mamma var med och övervakade. Jag blev tjockare och tjockare och har kämpat med sviterna av detta både psykiskt och fysiskt sen dess. Det allra svåraste för mig har inte varit att gå ner i vikt utan att hitta ett normalt förhållande till mat och onyttigheter. Att äta när jag är sugen, att känna efter, att tillåta mig allt, att inte känna skam eller att någon värderar vad jag stoppar i munnen. jag har inte egna barn än och tänker MYCKET på hur jag själv ska bli som mamma och vilket förhållningssätt jag ska ha till mat och ätande i dessa situationer. Jag har inte kommit fram till något konkret, bara att jag INTE ska använda samma taktik som min mamma gjort, Jag förstår att det verkligen inte är lätt för dig att veta hur du ska göra, jag vill inte komma med pekpinnar eller råd, ville bara delge hur jag som tjockisbarn uppfattat hur min mammas förhållningssätt till mig som barn har levt kvar i snart 30 år! vänliga hälsningar // misan
-
Jag har inga barn och inga erfarenheter om sådant här alls så lägg inte för stor vikt på mina råd. Men jag tänkte ändå dela med mig av mina tankar. Jag tycker du gör rätt i att inte göra en grej av det. Hon är fortfarande så ung att det där hinner ändras av sig själv. Jag tror det är bra att du inte lägger fokus på maten, men diskuterar hälsa och vad som är nyttigt. Det är nog viktigare att lägga fokus och lära ut vad som är hälsosamt än att ha ett viktfokus. Kanske ska du istället uppmuntra henne att hitta aktiviteter där hon får mer motion. (det kanske hon redan har visserligen) När jag var liten höll jag inte på med några aktiviteter alls. Ingen fotboll, konståkning, dans eller något alls. Skolgymnastik var något jag gärna undvek om det gick. Jag var då och är inte heller nu en lagsports-person men har som vuxen ändå hittat massa tränings/aktiveringsformer som jag tycker är roligt. Det ledde till att jag har haft väldigt lite "mentala redskap" för att komma i form som tonåring/vuxen eftersom jag inte visste HUR man tränar. Jag har fått lära mig själv i vuxen ålder sådana grundläggande saker som att springa, sit-ups, utfallsteg och liknande. Men jag tror att om jag tränat något när jag var liten så hade "starten" på mitt hälsosamma liv kommit snabbare och enklare.
-
Mina döttrar var precis som dina. Jag såg skillnad i ätbeteende hos dom, min äldsta som var lång och mager åt visserligen massor av mat men inget sött alls och inget alls mellan målen. Lilltjejen, älskade allt som var sött och ville gärna småäta. Jag som var mitt uppe i en vårdnadstvist orkade inte riktigt engagera mig och hon fick äta det hon ville, ja... tills jag såg dagiskortet och insåg att hon faktiskt var väl rund, då var hon ca fem år. Efter samtal med deras läkare så fick jag tid hos en dietist för råd, tips som att portionera ut maten istället för att låta dom ta själva, oavsett då om det var chips eller mat det handlade om. Små skålar på fredagsmyset istället för en stor, ett glas dricka, inte mer osv. (Jag fick alltså lära mig vad som var en normalportion, hade ingen koll alls vad som var lagom för ett barn) Nu var min dotter för liten för att egentligen förstå och förändringen gick smidigt men går man i tvåan är man nog betydligt mer medveten och det kanske inte är lika enkelt att ändra det som är invant. Varför inte kolla upp om du kan få dietisthjälp? Man behöver inte göra så stort väsen av det men jag tror inte heller att man ska sticka huvet i sanden och tro att det ordnar sig av sig själv. Min dotter stannade i vikt och blev normalviktig runt åtta årsåldern, inte pinnsmal dock. Små barn ska inte gå ner i vikt, målet är istället att dom ska stanna så gör längdtillväxten sitt. Ätbeteendet finns kvar till viss del även idag, hon är snart 20 nu men idag vet hon själv att träning och bra kost är viktigt och att hon själv måste tänka till lite, man kan inte äta allt alltid.
-
Jag känner igen mig som den runda lillasystern. Jag var väldigt sockerberoende vilket jag änvände då jag tröståt. I efterhand har jag funderat på varför min mamma gav efter och inte begränsade det till helger i alla fall. (Visst jag hade temperament...och skyller inget på henne på något sätt.) Jag tror inte på att förbjuda. Men istället för att ställa fram massa mat, skulle det fungera med att servera färdigt på tallriken? Socker etc behöver inte förbjudas utan just begränsas till tex helgmys etc. Gemensam aktivitet? Familje jympa, simning, cykelturer på helgerna med bad sommartid. Ja, du förstår vad jag menar. Förstår det inte är lätt och då man inte känner barnen så är det inte lätt att ge annat än allmänna råd.
-
Tack för att ni delar med er av era tankar. Hon gillar faktiskt skolgympan fortfarande. Det är till och med ett favoritämne! De har en jättebra idrottslärare, han är verkligen inspirerande och det finns ingen konkurrens utan det är bara rolig lek. Som man hade hoppats att det kunde få fortsätta vara upp i åldrarna... Jag har jättesvårt att få ihop vardagen med massa aktiviteter, dels för att jag är själv med tre skolbarn, och dels att jag har en utbrändhet bakom mig (för 2 år sedan) som gjort mig stresskänslig. Så det är inte alla aktiviteter jag orkar med att passa massa tider till och skjutsa och hämta. Men nu har jag hittat en aktivitet som både 9-åringen och 11-åringen ville gå på samtidigt, i samma grupp, och då blir det ju bara en skjutsning i veckan. Dessutom ville båda två jättegärna gå, de blev riktigt glada när jag föreslog det. Så nu har jag anmält dem till showdans som blir 10 ggr med start på onsdag. Alltid något! Och jag ska försöka att hålla lite koll på maten, kanske lägga upp mat om det finns möjlighet. Men utan att det blir utpekande. Idag i skolan hade de fått pyttipanna och hon kom hem och berättade att hon hade tagit två jättestora portioner... Jag ska nog börja fråga henne vad hon ätit i skolan innan jag slentrianmässigt erbjuder mellanmål. Har hon ätit som en vuxen så kanske hon faktiskt kan klara sig till middagen. Idag åt vi lax
-
Nu vet jag inte vad som hände, det låste sig på ngt vis och enda knappen som funkade var "lägg till" :) Jaja... Idag åt vi lax och potatis, jag skalade en potatis åt henne. Men sedan klagade hon på att hon inte var sugen på maten. Jag har nog aldrig hört henne säga så förut, vet inte vad som flög i henne. Annars säger hon ju ifrån INNAN hon får maten på tallriken, men idag hade hon blandat ihop allt och börjat äta innan hon tappade matlusten. Ett tag senare så kom hon på att det fanns pannkaka kvar i kylen från i lördags, och så bad hon om att få det istället, för det behövde ju ändå ätas upp för att inte bli förstört. Ja vad svara man då? Nej, det är bättre att det blir förstört än att du äter upp det? Nej, jag sa istället att pannkaka inte var någon bra mat att äta innan man skulle sova, och efter att hon bett några gånger till så sa jag ok till EN pannkaka. Ja, så blev det idag.
Logga in för att skriva en kommentar.