icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Efter att ha släppt efter lite är det verkligen dags att ta tag i maten och kroppen igen. Små steg kan ta mig långt.
26 juli 2010 21:31
1

Långa dagar

Även om det är avkopplande här hos mina föräldrar, jag gör abslout inget alls, så känner jag att något är fel. Jag har inte alls den där energin att göra något vilket för med sig att jag bara sitter. Omväxlande läser eller slösurfar jag. I och för sig är Slash biografin bra men när man läser om hans genomgång av drog och alkoholmissbruk så inser jag hur galet dålig jag känner mig.
Svarar väldigt kort på alla frågor mer eller mindre och ibland funderar jag på varför jag åkte hit. Men det vet jag ju. Jag ville ha omväxling och trodde att det här skulle få mig på nya tankar och hitta nya vägar.
Men allt som dyker upp i huvudet känns bara omständigt och jobbigt. Som det här att jag i morgon ska åka iväg till en vän. Det ser jag fram emot. Men då kom min far på idén att jag kunde passa på att hälsa på min mormor och när jag sen kör därifrån så kan jag hämta upp min mor när hon har slutat jobba. Jag ska bara ringa mormor innan så hon inte har något annat för sig i morgon eftermiddag. Har jag gjort det? Självklart inte. Det skulle ju betyda att jag måste ringa. Jag är inte så strålande på att konversera i telefon och drar mig ofta för det. Mail och sms är bättre, lättare. Man kan tänka efter radera och skriva om.
Men jag vill ju gärna träffa min mormor nu när jag är nere. Vilket händer ungefär två gånger om året. Ibland kan jag se mig själv utifrån och bara tycka att jag är allt en liten obstinat 12åring. Allt ska komma till mig och jag ska inte behöva anstränga mig.
I och med att jag för tillfället skyller allt på att jag inte trivs på jobbet så gör jag det även nu. När jag tog jobbet så var det en utmaning, jag fick verkligen anstränga mig och göra saker som jag normalt inte skulle drömma om att göra. Vilket har fått mig att fundera på om jag inte är en aning ensam. Det är mycket saker som jag säkert skulle må bättre av att få ventilera på fritiden. Men kanske är det så att jag har fått lite för mycket av sådant som egentligen inte ligger för mig.

Men då är det väl bara att bita ihop och jobba på! Tre månader, hur jobbigt kan det vara?

Fake it until you make it.

Kommentarer

  • 26 juli 2010 21:56
    Grazzen
    Du klarar det! Pepp!

Logga in för att skriva en kommentar.