icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Efter att ha släppt efter lite är det verkligen dags att ta tag i maten och kroppen igen. Små steg kan ta mig långt.
22 maj 2010 13:30
1

Nära skjuter ingen hare

Men jag är ganska stolt ändå. Under Melodikrysset satt jag och såg hur molnen skingrade sig och solen tittade fram allt mer. Det var kanonväder. Sen när jag drog på mig skorna och gav mig ut för lite uppvärmning så kände jag att det skulle bli tufft. Det var riktigt varmt, säkert runt 25- 26 grader i solen. Men jag gav mig av med tanke på att uppe på galgberget är det ju lite skuggigt. Vad jag inte tänkte på då var ju att det är skogen som skuggar och skogen släpper sällan genom någon vidare vind. Och dessutom så ligger de brantare backarna i solsken så där var det riktigt varmt. Så när jag kom upp på galgberget så insåg jag att det skulle bara bli ett varv på 5km slingan och så fick jag se hur jag skulle plocka de sista kilometrarna senare. Det kändes mer som att jag skulle fokusera på att ta mig hem igen. Så när jag kom ner därifrån och började löpningen hemåt på allvar så var jag nära att stanna ett par gånger och bara sätta mig ner. Jag hade inget vatten med mig och inga pengar heller. Mobilen hade jag valt att lämna hemma så jag hade ingen musik att peppa mig med heller. En gång stannade jag helt. Det var vid ett rödljus och jag kom igång ganska smärtfritt igen. Men sen var det stopp. Jag fick gå några sträckor och gick väl kanske i runda slängar 300 meter. Till slut insåg jag att den där sista kilometern som jag inte riktigt visste var jag skulle plocka den fick vara. Det var bara att ta sig hem.
Så nu sitter jag här pulsen har gått ner och jag har snart satt i mig ett par liter vatten tror jag. 14,1km blev det och medelkilometern gick på 6:47. Så 900 meter mindre än vad jag siktade på och två sekunder långsammare än mitt mål på medelkilometern.
Lite besviken är jag, men ändå, det är 14km och det är det längsta jag har sprungit någonsin. Vädret gjorde ju sitt till också så hade bara morgonens molnighet hållt i sig så hade det nog gått lite lättare. Men antagligen bara lite.
Det är i alla fall skönt att veta att man tagit ut sig full ständigt. Nu måste jag bara sätta i mig lite lunch så jag inte förtvinar helt.

Kommentarer

Logga in för att skriva en kommentar.