Kickstart dag 2 = - 1 kg. I`m back!

Tillbaka till verkligheten. Efter ett år med svåra ångestattacker och depression samt stark medicinering som en följd av detta så får det vara nog. Det är självklart inget jag väljer själv, men nu känner jag mig redo att gå vidare och hoppas att jag hinner komma på rätt spår innan det svarta hålet suger ner mig tillbaka. Jag kände att jag var i behov av hjälp och stöttning första tiden på den här resan så jag valde att gå med i matdagbokens Kickstarterprogram. När jag fick den färdiga matplanen kände jag mig skeptisk då jag de senare åren dragit på mig en enorm kräsenhet gällande mat vilket gör att det är väldigt få saker jag äter. Väljer dock att se detta som en utmaning, att prova på saker jag förut skulle ha rynkat på näsan åt. Min prognos är att de första kilona kommer ryka rätt fort då jag nyligen lagt på mig dem. Efter 10 kilo kommer nog den första platån att komma, men då planerar jag att strypa kolhydraterna än mer. Det jag främst behöver komma igång med är motionen och träningen. Dels för min psykiska hälsas skull och dels för att hjälpa viktnedgången på traven. Det finns ett utarbetat träningsschema i kickstart-programmet, men jag får inte till det. Det beror säkerligen på ren lathet och gamla tankemönster som är oerhört svåra att komma ur. Hur resonerar ni kring motion? Hur motiverar ni er?

Kommentarer

5 mars 2013 15:30

Ulrika12

Hej! Jag tycker att promenader är väldigt bra. De går att variera, både i längd, och olika platser att gå på. Vi har förmånen att kunna gå efter stranden varje dag. Det blir aldrig enformigt tycker jag, det skiftar efer årstid. På sommaren gå vi i skogen istället, stranden nedanför oss är badplats då så det är svårt att gå där då. Jag har p.g.a. värk och knäartros svårt med gym och styrketräning, däremot går jag på sjukgymnastik. Det är jättebra och jag har en bra sjukgymnast som motiverar mej att gp. Jag har märkt att jag mår bättre av att träna. Har du cykel är det ju härligt att cykla ut nu när det börjar bli vår. Jag tycker också ibland att det är jobbigt att gå ut, då går jag så långt jag orkar och nöjer mej med det. Jag har medicin för depression, så jag vet vad du menar. När man mår som sämst orkar man inte gå ut, men kommer man väl iväg så fungerar det tycker jag. Men jag sätter inga krav hur långt eller fort jag ska gå. Det gäller att du hittar något som du tycker är roligt. Simning, vatten gympa är ju populärt hos många. Det lönar sej att röra på sej för viktnedgången blir bättre, och jag tycker att jag mår bättre också

Logga in för att skriva en kommentar.