Dag 4

Just kommit hem från 3e passet på gymmet denna veckan ! Blev 70min kondition och 40 min styrka och vet inte hur många gånger det kändes att jag skulle spy under tiden men bara och kötta på :) Fyller 21år idag med och känns faktiskt riktigt bra och börja födelsedagen med killen jag gillar och sen nästan 2h på gymmet. Känns så skumt, inte vart så seriös med någon på 5år och inte tränat så mycket som jag gjort detta året någonsin. Känns bara så skönt att jag ändå förändrat mitt liv :) från soffpotatis till och faktiskt orka och vilja göra saker :) Men har ju sagt att jag börjat trappa upp de nu denna veckan och kommer fortsätta nu i minst 3 veckor i samma takt. Vi snackar ju mellan 6-9h träning/vecka. Men reaktionen jag får är inte, "fan va bra du är" eller så utan folk är uppriktigt oroliga :S det låter snarare " Du borde inte ta ut kroppen så mycket" " äter du ordentligt? " "ska du verkligen träna så mycket, det är inte bra för kroppen" hit och dit. Detta är både folk på jobbet och hemma och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. De tror typ att jag har en ätstörning och träningsmani eller nått.. [FET] Men är det för mycket!? [/FET](självklart lyssnar man på kroppen om de skulle va ngn dag som den inte skulle va helt okej,eller kör lugnare tempo osv) Men blir så grymt irriterad på massa som tror att jag typ inte äter osv och de på jobbet som brukar köra vatten en vecka undrar hur jag gör för o gå ner och hit och dit. Senast sa min chef (när jag va sjuk) till en arbetskollega - " Hoppas hon äter ordentligt, hon börjar se tunn ut" .. Hallå?! Jag väger 77kg och är fan överviktig?! Jag vill inte att folk ska spekulera om jag har en ätstörning eller inte bakom min rygg eller fråga om jag ätit och vad jag äter hela tiden vilket inte är någon hemlighet direkt men ändå! Långt och flummigt inlägg, men behövde skriva av mig :P Ha det bra alla !

Kommentarer

14 juni 2012 15:30

epsiloon

Tråkigt med sådana kommentarer. Ofta brukar det dock handla om missunnsamhet har jag märkt. De flesta som är "oroliga för en" är ofta snarare avundsjuka på att man orkar kämpa på med kost och träning när inte de själva gör det. Och familjemedlemmar oroar sig alltid när något förändras. Jag tror du känner själv om det skulle börja gå till överdrift :)Massa pepp till dig, vad duktig du är!
14 juni 2012 21:28

dolcezza

Ja men faktiskt! Det värsta är att jag börja tvivla på mig själv och mitt omdöme och tänker "dom kanske har rätt". Brukar slå bort dom tankarna när jag inser att jag vet bäst själv, när jag nått min normalvikt så kanske jag kan fundera på om jag ens ska gå ner mer beroende på hur jag ser ut, känna vilken vikt JAG trivs i:) och sen utvärdera om det är rimligt. Men nä, det blir sånna hjärnspöken när folk lägger sig i o petar i nått som faktiskt ofta är ganska känsligt ändå :P Tack tack! Pepp till dig med! :D

Logga in för att skriva en kommentar.