Så länge höll de ..

Idag kom kallelsen hem med posten.. mamma kom såklart med posten och ja.. Sahlgrenska är ju så otroligt diskreta av sig så tidigare har de bara stått sahlgrenska på dom men nu stod det till o med "plastikkirurgiska mottagningen " som avsändare.. Jag tycker inte det är okej?! Blir vansinnig. Hur som helst. innan jag slog igen dörren i ansiktet på min mamma hann hon bara säga " Men ...., du ska väl inte göra en plastikoperation?" Jag kunde typ höra besvikelsen och att hon typ dömde mig eller snarare tyckte jag va löjlig typ. Slår vad om att hon ringde pappa när hon såg de eller mormor nu. Jag vet inte riktigt, jag var inte redo för det här. Jag vill inte prata om det med henne, än. Det sjuka är att en liiiten del av mig ville att jag inte skulle få operationen så jag skulle slippa prata med henne om det.. Men nu känns det som jag måste. Hon och pappa kommer typ bara prata om de och egga varandra och bli jättearga.. Jag är en vuxen människa men känns verkligen inte så, jag måste verkligen flytta härifrån för orkar inte känna mig som en 17åring som inte får bestämma över sig själv. [KURSIV] Önskar att jag hade haft en bättre förhållande till min mamma. Livet hade kunnat vara så mycket lättare.[/KURSIV] [LANK]http://fattofitnow.blogg.se[/LANK]

Kommentarer

14 augusti 2012 14:56

Mianesen

Om du bara berättar hur du känner dig och har kännt dig så kommer hon att förstå. Det är mammors lott här i livet att vara skeptiska och en del behöver lite tid att ta in information och förstå deras barns bästa. Tala ut med henne och förklara att det är ditt liv och dina beslut men att du gärna vill att hon skall vara delsktig om hon kan acceptera att det är just ditt BESLUT.
14 augusti 2012 14:51

LUAL

Varje operation är en risk så jag kan också förstå att hon som mamma kan bli orolig även om det inte kanske låter som så.
14 augusti 2012 14:39

Blendy04

Tänk på att hon är orolig för dig. Så länge hon lever i ovishet så komer hon att tänka på allt möjligt och vara väldigt orolig för dig. Kanske om du sätter dig ner med henne och berättar allt, varför du vill göra det som du vill göra, hur du känner och så... så kommer hon bli lugn och förstå, då ska inte du känna att hon dömmer dig. Fast vi är vuxna så kommer inte vi att sluta vara barn i våra föräldrars ögon och de kommer alltid att oroa sig för oss. Jag är själv mamma även om jag inte har så stora barn, så jag förstår. Hoppas allting löser sig till det bästa för dig. Massor av peppkramar :)

Logga in för att skriva en kommentar.