Vad går gränsen mellan kontroll och ätstörning?

Jag har funderat över det idag.. Jag anser att jag har en ätstörning- som hetsäter osv.. Men när jag säger att jag hetsäter- bara det får min mamma och bli förskräckt och börja förneka att det gör jag visst inte.. Men jag menar, det känns som att väger man ohälsosamt lite så har man en ätstörning? Och väger man väldigt mycket då är man bara lite glad i maten - men är det en ätstörning med eller bara dåligt uppskattat hur mycket man får i sig i kombination med lite motion? Eller beror det på? Och visst är det vårt fel att vi blir lite mulliga eller kraftiga men de som gör maten som lägger i saker medvetet- för att vi ska köpa mer av deras varor? Har dom något ansvar? Men som sagt, har man en ätstörning för att man har manisk kontroll över vad man äter och ohälsosamma tankar om mat om man väger 15kg för mycket som 10 kg för lite? [KURSIV]Vet inte riktigt vad jag ville komma med de här, va väl mer lite tankar som jag hade under dagen ungefär.. Som antagligen bottnar i rädslan att utveckla ett beteende jag inte tycker om.. [/KURSIV]

Kommentarer

25 januari 2012 22:55

henke93

Det där Har gått fram och tillbaks i mina tankar också. Bröt ihop en gång för att jag trodde att jag hade utvecklat någon ätstörning eller annan psykisk sjukdom. Är så himla rädd för mat, samtidigt som jag är så rädd för ätstörningar osv. Jag hets äter ibland också, ibland långa perioder med godis och stora mängder mat. Man känner sig så sjuk i huvudet efteråt... Men jag antar att det är ganska lätt att falla ner i sådana saker om maten blir en fiende som man måste tämja nästan.
25 januari 2012 22:55

Bummlan

Man får tänka högt utan att behöva "komma nånstans". Lika lite som du så har jag nåt svar på det där. Jag tror att det handlar mycket om hur mycket tid och energi man lägger på att tänka på och trixa med mat. Och hur mycket det stör ens vardag. På den här sidan, Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt, finns det test och mycket information. Och om du är tveksam tycker jag att du ska kontakta dem i alla fall. Om det nu inte är en ätstörning så kommer de att tala om det för dig. Och om det är de kan de hjälpa dig med att få hjälp med den. [LANK]http://www.abkontakt.se/[/LANK] Det är så mycket annat som man behöver sin energi till. Både sånt som är mindre kul och sånt som är riktigt kul!
26 januari 2012 08:51

Aurora87

Hetsätning är en form av ätstörning, men du kan väga väldigt lite eller väldigt mycket utan att ha utvecklat en ätstörning. Det sitter mer i din självuppfattning och tankarna kring din kropp och maten du äter. Man kan vara normalviktig och ha en ätstörning också (jag är ett bra exempel på det). När tankarna om ditt ätande och din kropp inte längre är rimliga och när du börjar agera gentemot dig själv på så vis, då har du utvecklat en ätstörning. Men det är min uppfattning, det finns ju andra sätt att se det.
26 januari 2012 12:17

Bummlan

Aurora87, precis så tror jag att det är för de flesta. Jag har haft det så i många år. Är relativt fri från det nu. Jag tror att det är lite som att ha varit missbrukare. Man blir symtomfri och långa perioder kan det fungera hur bra som helst. Men rätt som det är dyker den lilla jäkeln upp. Speciellt under stressade eller pressade perioder. Det märkliga är dock att den enda gången omgivningen reagerar är när man börjar närma sig undervikt. Och då behöver det inte ens vara en ätstörning. Där hamnade jag i somras. Tränade som en galning och åt rätt bra men hittade inte balansen. Och helt plötsligt hade jag ett BMI på 17,5. Men ingen ätstörning. Det är det som finns i huvudet och känslorna som avör om det är en ätstörning eller inte. Det tror jag helt viss på.
27 januari 2012 13:03

dolcezza

Känns bra på nått vis att de inte bara jag som har de här tankarna eller har tänkt på de eller har en viss oro över det om man säger. Men som sagt, aurora87- jag anser egentligen att jag har en ätstörning ang hetsätningen. Och på nått sätt är jag rädd att de kan slå över till något annat, tvärtom.. Men sen är de jobbigt när man är 15kg+ typ och börjar gå ner i vikt och man är jättestolt och folk ser att man gått ner 5-6kg, men så kommer kommentarerna- "men gud, du måste ha gått ner i vikt va?" och man bara " JA:D, men har några kilon kvar- typ 10 men det känns jättebra" varav man får " men va?! ska du gå ner mer?! Det tycker jag inte?!" Jag vet inte, jag blir typ depp.. Jag MÅSTE ju gå ner 10kg till just för att jag är 10kg "överviktig" och jag är rädd att när jag blir normalviktig att alla som sett mig tidigare mullig kommer tycka att jag är alldeles för smal- just för att de kommer synas en sån stor skillnad- trots att jag antagligen kommer vara lite bredare än dom ändå kommer alla tro att jag har en ätstörning eller anorexia.. det är lite tröttsamt.. för det gör att jag tänker på det så jäkla mycket också. suck :P jaja..

Logga in för att skriva en kommentar.