icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
7 februari 2011 13:26
9

HJÄLP!!!

Förra året kom jag igång med min viktminskning ordentlig. Med massor av motion och stenhårt diet gick jag ned från 107 kg till 70,5 kg. Sen kom julen .... och jag tänkte... att jag nog skulle kunna "slappna av lite" för husfridens skull och äta "normalt" Det gick mindre bra, eller rättare sagt; det gick åt skogen!!! Mindre "överträdelser" blev till större och nu 4 kilo tjockare sitter jag här och proppar i mig en påse Maltesers. Lovar mig själv att detta är sista dagen på det osunda livet och känner rädsla för att det kanske inte blir så. Hur är det möjligt att det kan vara så sjukt svårt att bryta detta tvångsätande igen. Är ju så jätteglad för min viktminskning som gjort det möjligt att åka slalom, klättra och leka med min dotter, dansa, jogga etc. Varför ?

Kommentarer

  • 7 februari 2011 13:31
    Mat är som vilken annan drog som helst. En nykter alkoholist kan aldrig 'bara dricka lite' utan att riskera att djävulen tar honom igen. Det är lite så för oss f d matmissbrukare också. Slappnar jag av börjar jag äta okontrollerat, osunt och hejdlöst. Tyvärr. Man kan inte heller bryta med maten som en alkoholist kan göra med alkoholen, utan man måste kontrollera den där demonen varje dag. Det är något du måste tala om för familjen, så de stöttar dig i din kamp istället för att himla med ögonen och sucka som jag vet att en del gjorde hemma hos mig tidigare.
  • 7 februari 2011 13:39
    Men vad bra jobbat att gå från 107 till 75 kg! Det svåra är nog att hitta balansen och en tanke kring maten som fungerar långvarigt i vardagen, kanske tillåta dig äta men inom vissa ramar, eller öka mängden motion så dina utgifter blir större än dina inkomster på matkontot? PEPP till dig. //Linni
  • 7 februari 2011 13:39
    Från 107 till 70 är ju helt otroligt!!! Vilken bedrift!! I det perspektivet låter inte 4 kilo så mycket, men visst, det kan ju snabbt bli fler om man tappar greppet. Håller med föregående talare: Man ska inte behöva äta något för "husfridens skull". Din omgivning måste stötta dig. Med den viktnedgången du redan lyckats med så måste du ha en vilja av stål, så det kommer nog gå bra! =)
  • 7 februari 2011 13:39
    Ja, jag förstår inte varför det upplevs som mindre gemenskap vid matbordet, bara för att någon (jag) väljer att äta annan mat än övriga. Det är svårt att få övriga familjemedlemmar att inse hur svårt det är det här med "matmissbruk". Det är lättare att få folk att godta sjukdommar som t ex diabetes.
  • 7 februari 2011 13:40
    precis, inte äta för husfridensskull utan för att äta för att få bränsle. Känner du dig ostöttad i din närhet, låt matdagbokarna stötta dig ;)
  • 7 februari 2011 13:43
    Tusen tack för alla peppningar! Och ni har alla så rätt, jag måste stå på mig mer hemma och inte känna dåligt samvete för att jag har det här problemet med maten. Hoppas att jag kan få tillbaka min vilja av stål ;-)
  • 7 februari 2011 13:46
    gemenskapen vid borden ligger väl inte i vad man äter, utan att man äter gemensamt eller?
  • 10 februari 2011 20:22
    Hoppas jag kan vara lika duktig som du! :)
  • 11 februari 2011 06:07
    Det kan du!!!! Det svåra är hitta rätt recept för just sig själv. Själv skulle jag aldrig klara av att banta på pulver; för sött och så behöver jag tugga. Det kommer att gå jättebra...

Logga in för att skriva en kommentar.